Ja reagerar som jag gör men det är en sak jag vet

och det är att känslan som strömmar genom kroppen nu

är den mest obehagligaste.

Helt tom, tanklöst förvirrad och vet inte vilket ben jag ska stå på.

Lätt för andra att säga gå vidare, deppa inte ihop.

Har varit där förr och egentligen är det en enda som vet hur jag mådde

då och det var ingen trevlig syn att bemöta.

Torkar tårarna och kryper ner...

Godnatt

Inget är riktigt som det ska.

Orkar inte ens sitta och gny om hur kasst allt är.

Gör min sista dag på Barnahjälpen och sen sitter jag i Arbetsförmedlingens klor igen.

Sitta hemma med en dumstrut på huvudet och sakna livets goda.

Visst låter det som en underbar tanke ?

NOT !!!

Inte haft lusten att blogga.

Ju närmare dagen D jag kommer ju mer ångest får jag.

Finns ingen glädje alls just nu, Eller jo det finns ju ljusglimtar dock för

få gånger och för långt mellan stunderna.

Bjöds på tårta idag och fick höra man kommer bli

saknad och det lätter inte på trycket som pressar över bröstkorgen direkt.

Saknar platsen redan och då har jag dock 1 dag kvar att göra sen lämnar jag in nyckeln.

USCH !

Släpper detta.......