Inga pengar, ingen Oktobermarknad,inga mediciner

och det börjar att närma sig the abyss (avgrunden) för min del.

Gräver mig allt djupare och....

Ja jag gör allt värre för de som står mig nära.

Kommer nog aldrig kunna be om ursäkt tillräckligt många

gånger för att gottgöra min enorma dumhet.

Ju längre bort jag kommer från medicinerna ju mer sämre mår

jag och.....

Det kommer bli en riktigt jobbig vecka.

Men skitsamma det ska ju vara så tydligen.

Man ska ju bara rycka upp sig och sluta göra sig till säger

ju alla förstå-sig-påare....

Ja vad vet jag förutom att jag aldrig kommer kunna göra något rätt.

Skapade 2 perfekta barn hur man nu kunde lyckas med det när man är

en så enorm FUCK UP !!!

En sömnlös natt på soffan igen !

Ta och sadla om fullständigt ?

Ändra inriktning och inte göra de som kan verka bra

utan göra det som är billigare och bättre för kropp & själ.

Stå ute varje Lördag och sälja på Loppis är givande

socialt för mig men vädret är mer avgörande och sen behöva

betala 120:- för att stå/sitta ute i kyla och snart vidriga minusgrader

känns faktiskt inte så lockande...

Om jag istället skulle köra järnet hemma och spara

lite pengar och använda mig av Facebook och de köp & sälj sidorna

där då får jag troligen in pengarna fortare och slipper packa

massa lådor och fylla förrådet från golv till tak...

Nu ska jag börja fotografera det som ska säljas och pilla

in det i olika sidor och hoppas att jag gör det rätt.

Kan jag spara 120:-/veckan och få in dem pengarna rakt

ner i fickan vore en mindre guldgruva för oss...

Håll tummarna !!!

Hade det på känn långt innan...

Fortfarande ingen sömn och allt går i ultrarapid.

Magmunnen skriker efter hjälp.

Huvudet är fullkomligt i dimman så detta inlägg kommer ta tid.

Har egentligen massa saker som vill komma ut men kanske

ska välja tillfällena...

Egenligen är det inte så allvarligt som det kan verka.

Mentaliteten är inte riktigt så skarp just nu.

Dock har inte humöret rusat iväg och jag hoppas kunna

hålla det i schack så länge det går.

Face off...

Kanske vore enda rätta att svälja huvudet och

sen byta kropp.

Vet inte om hon följer den duktiga skribenten

men vill ändå passa på att fira min vän

Ann-Mari Holmen som idag fyller 40-år

Trasig en smula...

Känns tomt, som ett öppet sår.

Bortkastad, utfryst, utlämnad åt mitt egna öde.

Känner att ingen har någon mening just nu.

Allt som var en självklarhet förut känns som meningslöst.

Tänder ljus och somnar i soffan.

Orkar inte med mer nu...... slutet !

Adjö !

Idag ska vi smeka insidan av magen

med något som vi inte haft på vårat middagsbord

under en längre tid...

-^-^-

Ska inte skriva va det blir för jag har insett

att gör man det så intalar våra kära,söta, vackra barn

mat revolt och intalar sig att det är äckligt och vill inte äta.

Känns igen ?

Nu får dem helt enkelt finna sig i att

äta det som serveras eller gå hungrig...

Jag ser fram emot middagen och gör det med glädje.

-^-^-

Små glädjeämnen  i livet är uppskattat !

Vart hade dem tagit vägen ?

Hade jag blivit blåst på konfekten ?

Visade sig att jag inte hade haft tillgång

till vår egna dator sen hustrun reste bort och därför

missat mailet där det stod att just VÅRA tomtar

kommit till Torpa Tips & Trav...

Måste skynda mig dit och befria

dessa snygga som ska säljas på julmarknaden.

Visst är dem snygga ?

Vitglaserade.

Ca: 14,5cm höga.

Mycket fina.

- skiter jag i...

svordomarna haglar, ilskan stegras och vi kämpar

hjälplöst vid sidan om.

Den hjälp vi ska få behöver vi NU...

ÄLSKAR båda mina barn precis lika mycket.

Svårt att prioritera när den ena tar mer kraft och energin

dräneras fullständigt.

Habiliteringen får snabba på lite nu.

Vi behöver alla i familjen lugn och ro. Känner min magkatarr

blir värre och värre så jag får söka läkare nästa vecka.

På tal om det, dags att ta ett glas Zantac så magen får

ro om  sig själv inatt...

......Tillbaka och det gick fort.

Fick bli en Pantoloc istället, smakar bättre men tar lite längre

tid på sig att verka... Men nu är det dags för sängen för imorgon

är det full fart på broderimaskinen igen...

Sov gott alla !

Tack för alla som bryr sig.

Känslan är överväldigande.

Hur kunde jag leva utan detta ?

Nu känner jag mig nästan som en hel människa.

Huvudet känns som en sträv kotunga men

jag känner mig verkligen lycklig.

Funderar på att se en film.

Vet dock inte om jag orkar dock.

Kroppen är trött, huvudet är tomt...

Kanske inte vore så dumt att bara krypa ner.

OM det nu bara va så enkelt.

Vet att närjag väl kryper ner så ligger jag vaken

och vrider mig runt sen slår jag på tv:n...

Sitter väl kvar en stund i soffan och drar ut

på det oundvikliga så länge det går.

Denna kvällen kan man slappna av lite och inte

behöva gå ut med hunden är ganska skönt.

Nu sjunker jag ner i soffan...

Ses imorgon !