Brukar heta " när alkoholen går in, går förståndet ut"

men va fan har jag för ursäkt ?

Suttit sen i torsdag med en kropp som fullständigt vägrar

göra som hjärnan säger.

Vill göra massa saker men finns ingen som helst

kraft, vilja eller ork till att göra något.

Det gör mig frustrerad, gråtfärdig och fullkomligt

trött på livet ärligt talat för jag vill inte leva så här mera.

Det sägs efter 40 så ska det bara bli bättre men för mitt

psyke känns det som jag naken och barfota kryper upp

för Mount Everest utan säkerhetslina.

Finns ingen under som tar emot, finns inget som står

ovanför och drar mig uppåt.

Ber om ursäkt för tråkigt läsande men idag

kan jag inte prestera bättre tyvärr.

Hela världen känns upp och ner.......