Men du finns inte i andra änden...

Vill ringa dig, fråga dig, be dig, men du finns inte kvar...

Hustrun fyller år ännu en gång och DU fanns alltid där som smakråd.

Du körde mig alltid till butikerna, vi fikade, vi pratade, vi skrattade...

MEN du finns inte där, du skrattar inte, jag har inte dig att luta mig mot...

Sitter ensam nu med ögon som sprutar av tårar, näsan rinner

och jag skriker ut min saknad.

FAN va du saknas mig mamma...

Jag slits sönder av saker, små saker som påminner om dig.

Vet inte var jag ska ta vägen.

Allt rasar samman just nu och jag .... orkar inte skriva mer nu....

Tack för någon ville läsa !