Känner hur delad, förtvivlad, tankspridd

jag är just nu. Igår kom brevet från öppenpsyk, på måndag ska jag

ÄNTLIGEN få till ett möte jag väntat på i mer än 1 år nu.

Ska bli skönt att få öppna ventilerna och tömma ut allt.

Och jag menar verkligen allt.

Finns massa ilska, massa oro, otroligt mycket tvivel på mig själv

och då hjälper inte "ryck upp dig" eller "ligg inte bara där och tyck synd om dig själv" så bra heller...

Tycker inte de minsta synd om mig och bryr mig väldigt lite

utan ser till andras behov före mina egna.

Det straffade sig i somras då jag trodde jag kunde göra saker

och tog på mig sånt som sen stoppades av min hälsa.

Enligt fotvård och diabetessköterska var jag hyfsat

nära att få amputera tår på egna foten p.g.a att jag inte lyssnade

och kände efter hur jag egentligen mådde. DET skrämde en aning...

Nu fick jag ur mig en del...

Sköt om er och sov gott.

                    Bilder genom åren 2oo9 - 2o13- - - -