Hon skulle glädja vårat liv i många år

framöver och även ge Prinsen livslust och gnista

ett tag till.

Ja vad ska man säga?

Känner mig helt tom inuti.

Vet inte ditt namn men föll för dig mer och mer

och nu får jag inte ens träffa dig.

11 månader fyllda snart och nu ska

du tillbaka till uppfödaren endast för att

du inte hanterar vara ensam hemma.

För att du tuggat sönder ett par glasögon.

HALLÅ jag är hemma hela tiden, jag lämnar dig inte

ensam flera timmar p.g.a möten och arbete.

Ledsen, förbannad har jag vandrat runt

i lägenheten som jag t.o.m började städa

ivrigt och längtade tills jag fick telefonsamtalet

då sjönk jag till botten och tårarna föll direkt.

Så corny lilla jag är tyst

resten av dagen!!!

Ska det ske idag?

Kommer det gå bra?

Ska det accepteras av alla parter?

Så mycket som ska stämma in så nu måste

jag, vi sköta våra kort väl.

Med klarblå himmel och strålande solsken kan ju

inget gå fel eller hur?

Ska se om jag kan få lite gjort här hemma idag

trots en smärtande och värkande rygg(rad) ja för det har

jag en fortfarande även om det kan till synes verka som

den saknas fullständigt.

Önskar er alla en fortsatt underbar dag i solen...

(mer kommer senare)