Har inte haft vare sig lust, tid eller ork.

Gamla minnen sköljde över mig och man blev påmind

om både bra och dåliga minnen.

Dom dåliga minnen tog hårt och jag var nära att.....

Ja ärligt gå till kyrkan och be om syndernas förlåtelse och sen skriva en bok om det. En bok om mina 10 år på området Poppelvägen.

"Damn proud" skrev någon om stället och visst var det roligt.

Synd man fick dåligt rykte trots att man oftast inte var i närheten.

Kanske lider man numera efter sviterna då man

fick skallen dunkad i betonggolvet 10-15 ggr innan min far fick

plågoanden ifrån mig. Hade nog mina värsta år i låg/mellanstadiet och kanske en bit in på högstadiet och dom ärren kommer jag få leva med tills trä-fracken spikas runtom mig.

Det är djupa ärr och när dom kommer upp till ytan

bränner dom som syra.

Men nu får vi försöka se framåt och hoppas dom minnena håller sig undan.

Leo ylar på baksidan så jag misstänker det doftar löptik eller så saknar han sin flickvän Daisy...

NU packa bilen inför morgondagens Loppis...