Var inte alls dom orden jag ville höra

idag på ortopedmottagningen.

Började skaka, frysa, må illa och gråten satt

som en boll i halsen.

Ville bara krypa under en sten och försvinna.

Miljoner tankar började mala och ju mer jag tänkte

ju mer deprimerad blev jag.

- Hur ska jag?

- Vem ska?

- Varför jag?

Sen kom det om och om igen.

- Risken finns!!!

- Närmaste veckorna är avgörande.

- Du har 3 öppna sår på samma fot och du är diabetiker.

Så nu kommer tankarna endast handla om jag kommer

eller inte amputera min vänstra fot.

Så om jag inte är så aktiv på blogg eller Facebook vet ni varför. Känner mig gråtfärdig, helt tom inuti och vet inte vilket ben jag ska stödja mig på.

Ta hand om er !!!