Ska man tro att detta ska klara sig utan Vac eller kommer jag få kämpa en vecka till tro? Återstår att se imorgon, först ska jag försöka ta mig dit eftersom jag inte kan ta buss och frun jobbar. Ska vara på ortopeden 09:30 och vet inte riktigt hur det ska lösa sig.

Önskar så gigantiskt mycket att denna apparat gjort sitt och att min antibiotika (Dalacin) hjälper till. Kanske få kunna sova mer än 3-4 timmar/natt skulle verkligen uppskattas. Promenader med "Musse Pigg" skorna och pumpen puttrande på ryggen var helt uteslutet. Dels p.g.a risk för läckage och sen är skorna glashala så man kliver ut med livet som insats och BRODDAR är uteslutet.

Får snällt hoppas på bra väder och försöka snickra lite i helgen som kommer. Är tydligen gräsänkling IGEN så man får försöka fylla tiden med något meningsfullt gissar jag. Pilla ihop en adventsstake står på schemat men även försöka få ihop en stomme till en julkrans. Nu när snön smält undan kan man äntligen hitta virket som legat gömd i snön en vecka drygt.

Har sagt det förut...

Nu rusar tankarna som ett skenande tåg och jag vill hoppa av.

Hinner inte lämna NÄL efter såromläggningen på foten förrän

telefonen ringt och det förmedlas att sonen körts till

jourcentralen med nacksmärtor och ont i armen.

Olycka i gymnastiken på skolan sades

vara orsaken. Sen när man inte får veta något på 2 timmar

är frustrerande. Sonen kom hem runt 6 på kvällen och bad om

värktabletter sen hörde jag inget mer eller såg han på hela

kvällen och han sover fortfarande i skrivandes stund.

Man får ju hoppas att det endast är en mjukdelsskada

och inget annat. Får se när han vaknar hur han mår helt enkelt.

Magen är i uppror, om det är magkatarr eller annat

kan jag inte sätta fingret på. Torsdagen som jag såg fram emot

har hamnat i skymundan just nu. Livet är skört och man har skakats

om ordentligt i psyket.

Måtte det försvinna

 I horisontellt läge...

Spelar julmusik och plågas utav rygg, ben, fotsmärtor.

Alltså kunde man haft en trevligare dag.

Som tur är kom mitt barnbarn på snabbvisit innan resan begav sig

vidare för att fira svärfar.

En dag som denna påminns man om fantastiska saker

men även fäller en mental tår av saknad.

Michael Bublé styr upp det hela en aning och jag längtar mer och mer

efter julen och allt runtomkring.

Nu ska jag inte störa mer på denna högtidsdag utan bara 

påminna att snart är julen här... ;)

I fly with you...

Drömmarna är högflygande...

Tankarna snurrar och kretsar runt EN enda sak just nu.

17:e november kan jag få ett besked som....

Ska inte jinxa det hela utan bara hoppas jag

slipper min vac och att foten forsätter att läka så bra som den gjort.

Vara utan slang, utan tegelstenen på ryggen längtar jag efter nu.

Kunna gå i vanliga skor som inte töjts ut

av klumpfot och som inte trillar av. Hoppas ni som vill håller

tummarna för att det blir som jag önskar.

Alltid något att se fram emot...

Hur ser helgen ut?

Dagen kunde ha börjat på ett bättre sätt...

Kaos, raseri, ilska, uppgivenhet, sorg...

Ja man tappar gnistan fort när småsaker blossar upp.

Kanske blir det bättre under dagen innan man ska till ortopeden 14:00.

Just nu är en del av kaoset ute i garaget

och hjälper sin mamma byta till vinterdäck och kanske gör

det lite nytta. Tänk att växa upp kan vara så hemskt, man glömde nästa av

för en kort stund hur det var.

Fick en liten energi kick igår kväll

innan jag krascha ner i kudden. vi har massor att göra inför

Julmarknaden och ska man få tillbaka insatsen och även ligga på plus

får man snällt ha lite nya saker och större mängd att visa upp.

Ekorrhjulet gnisslar lite segt just idag

men kan troligen bero på starten vi fick imorse.

Ska se om jag kan smörja det efter ortopeden och utvecklingssamtalet.

Take care & skotta med en gnutta sans... *blink-blink*

Lika säkert som när barnen började skolan

kom den lilla förkylningen smygande.

När jag ringde och avbokade ögonfotograferingen så rann

det ur ögon, näsa, hals ja fan om det inte rann ur öronen med.

Efter gårdagens turer mellan garage, parkeringar samt

skogspromenaden med hunden så värker det i fötter, leder &

det tar bort tankarna från min lilla sargade fot.

Som plåster på såren har jag fått (censur)

och gudars nektar av en varmhjärtad snöröjare innan denne

skulle inhalera en lasagne innan sin vilostund på soffan

efter att ha skottat halva Riksbyggens ytor runtom i stan.

Nu mår man lite bättre...

Kanske ska kolla en film eller så somnar jag i stolen.

Småkallt ute och strålande solsken.

Önskar er en skön fortsättning på dagen.

Och jag påpekar det igen.

Har ni en aning om hur det känns?

Ni som vet hur det är förstår hur jobbigt det kan vara...

Bara tanken av det gör mig avskräckt.

Att inte kunna se en sak som man kanske gillar

utan att vilja prova på att skapa men inte vågar.

Nu fick jag se en sak på Pinterest och kugghjulen

började snurra på högvarv. Hur ska jag göra, var får jag tag på, kan man sälja, hinner jag göra innan julmarknaden...

Kan inte stoppa tankarna när de väl gått igång.

Får sysselsätta hjärnan med annat och hoppas

att det andra kanske lugnar ner sig.

Klarar inte av att bolla fler bollar i luften utan måste

avsluta först sen börja på nästa.

Just nu kan man inte tänka alls

då doften av sprayfärg sprider sig från köket

där "Presidenten" roat sig på vårat köksbord med en jordglob.

*host-host*

Away from keyboard...

Denna helgen gick inte alls som man trodde.

God mat och roliga filmer i trevligt sällskap trots det

skitväder vi haft igår och som härjade inatt.

Kändes som huset skulle lyfta från grunden.

Sen när man vaknade stormade det och marken låg kritvit.

Som tur var rastade jag Prinsen sent igår så han orkade

vänta ut mig tills klockan var nästan 11 innan vi gick ut.

Väl ute ville jag in fortare än kvickt men Leo

hade annat i tankarna så jag fick snällt stanna ute.

Nu ska jag försöka stanna inne så länge det går och kommer

troligen inte sätta foten utanför mer än i onödan.

Tyvärr så känner jag mig själv.

Tror något lockar mig lite extra nu och jag

kommer troligen inte kunna motstå att utföra det

OM jag får assistans av min snälla granne som ofta ställer

upp på mina galna upptåg.

Tror ni jag lyckas ?