Jobbigt hålla humöret uppe, finnas till för alla, höra gnäll om att

man inte är en god vän och inte bryr sig. Har varken ork att sköta om det jag älskar mest av allt d.v.s mina blommor. Lägger ut massa pengar på jättefina växter som nu bara liknar eterneller på framsidan. Man skäms och mår dåligt varje gång man går in och ut på framsidan. 

En av aledningarna är väl min kropp!

Jag har fullständigt tappat kontrollen på värken som löper amok.

Kommer knappt ur sängen, kommer knappt till sängen eftersom ryggen 

är helt offline vid sängdags att jag med nöd och näppe tar mig upp för trappan.

utslitna armar, axlar, nacke, gnolande värk i höfterna och knäna.....

Ska till läkaren på medicinavdelningen 1:a september

och inför detta fick jag fullproppat med provtagningar, ska mäta sockret noga.

MEN jag skulle fylla i ett dokument om hur jag mår och hur ofta jag tränar eller

håller på med fysisk aktivitet och hur länge jag orkar innan jag får hög puls och besvär med andningen... (alltså andfådd)

Det sägs att den finns en gräns för hur mycket en människa klarar av

och det finns andra som kämpat mot värre demoner än mina.

Alla är vi olika och ingen sjukdom ska jämföras med varandra för att

se vem som har det värst.

Känns just nu som om min gräns är nådd!

Rent psykiskt mår jag verkligen dåligt och jag ger upp snart

om det inte sker en förbättring.

Har EN ljusglimt i livet och det betyder massor.

Vill försöka hitta de andra sakerna igen som ger mig livsgnistan

tillbaka innan det är för sent....

Kanske blir det annorlunda snart, finner nya saker att

hålla hjärnan igång.

Sköt om er !!!