Minns du din sommarlovs avslutning?

När man satt där i A-hallen igen flera 100-år senare så kom allt

tillbaka och jag kom på mig själv hur jag blev tom i blicken.

Sången, myrorna i benen, svårt sitta still samtidigt som det var tråkigt.

Man saknade sin fröken och trots min barndom/skolgång

så var det allt jobbigt att inte se sina kamrater i klassen. Har hävdat och

står för det att mina 6 år på Södra Skolan i Vänersborg var både mina bästa

år men även mina värsta.

DÅ visste man inte mina diagnoser utan fastnade i ett

helt annat fack vilket gjorde mig till troligen den minst önskvärda personen.

Man visste vilka knappar som triggade igång mig men sen stod en del inte 

för ansvaret till att ha tryckt på de ömma punkterna.

Men tillbaka till A-hallen igen...

Vi lyssnade på sångerna och man minns sin egen skolgång, mina barns

avslutningar och tanken slog in på att om 5-år ska man se sitt barnbarn gå ur

sitt första år i skolan.

Fanns en 5:e klassare som spelade akustisk gitarr fantastiskt bra

och mitt i allt dök pappa upp på näthinnan. Pappa spelade gitarr i tonåren och just

en sådan gitarr men jag fick aldrig höra han spela men höra ljudet fick

mig att tänka på honom.

Till slut var jag lite sentimental och hade gråten

i halsen men fick snällt samla ihop mig och vi begav oss

ut efter skolbarnen i solskenet och tog adjö av sambons son sen åkte vi hem

och hamnade i sängen sovandes efter frukosten......

Vilka minnen har du av dina 6-år i skolan?

Skriv gärna...