I några veckors tid har Isabell

pikat mig för att hon aldrig kommer få

ha en picknick på tu man hand som jag lovade

för ett tag sedan.

Idag efter att vi släppt av min dotter & barnbarn

tog jag tag i saken. Handlade kycklingsallad, dryck, glas

och bestick samt 2 wienerbröd sen åkte vi ner och satte oss på en brygga och njöt.

För en gång skull infriade jag ett löfte.

Samtidigt blev jag en aning nedstämd för jag började

minnas tillbaka alla löften jag svikit mina barn.

Man lovade göra en sak massa gånger men kom med ursäkter varje gång p.g.a ren lathet eller värk.

En mycket god vän sa till mig att

"säg inte förlåt om du inte menar det" och det LOVAR jag

att jag är så hemskt ledsen för allt jag förnekat er mina älskade ungar... Uppriktigt FÖRLÅT...

Blev en liten smolk i bägaren

men det var tvunget att sägas hur som helst.

Hoppas man studsar tillbaka från detta så jag inte förstör

Isabells planeringar. Lite nedstämd blir man av att erkänna och påminnas av sånt man misslyckats med...

Sköt om er

Kastar mig in i bloggvärlden en stund

innan vi ska köra min dotter till arbetsmöte.

Vi närmar oss bröllopet och Isabell

blir allt mer nervösare och märkligt nog

så känner jag mig ganska lugn. Lugnet före stormen kanske?

Kommer väl på torsdag som en spark i magen och man inser

allvaret och börjar analysera om man glömt av något...

Märkligt nog går jag mest hemma och skrotar på

gården. Fixar ordning nya Loppisen och funderar på vad jag kan tillverka och sälja, var vi ska få tag på andra saker att sälja och hur. Kanske det som blockerar nervositeten en smula?

Andas ut....

Dags att åka och tanka bilen innan

turen går till Vargön.

Hörs av senare