Men numera har det blivit 

mer en ful ovana...

Jagar rekord varje månad för att se

om jag kan få fler läsare varje månad och

även om jag är mer en enormt tacksam för ni som

besöker tävlar jag med mig själv för att nå ut till fler.

Med 1 vecka kvar har jag tagit ett steg närmare

och kommer nog slå förra månadens siffror med lagom

marginal hoppas jag.

Snart kommer första gästerna

så jag får börja med att fixa till fikat

som dom önskade. Ovanligt nog Te & Mackor...

Sköt om er...

    Blivande Fru Eriksson...

Rullbandet går och jag hinner inte med.

Är lite som att stå vid sidan av monteringslinan

och bygga bil fast här har jag inget andonsnöre att dra i.

Känns bara som någon står bakom mig och flåsar i nacken för att jag inte sköter mina sysslor.

När jag väl vänder mig om så finns det ingen där.

Kommer nog aldrig ifrån den känslan men vet att jag ALDRIG kommer utsätta mig för det igen.

Måste försöka hitta mig själv igen

så jag inte rusar rätt in i väggen och rasar ihop.

Räcker inte med att stanna upp och andas för jag mer eller mindre hyperventilerar eller så somnar jag.

Vandrar vidare... ursäkta svamlet

  <-----  NÄSTAN så man skulle behövt den igår.

Varje gång som vi skulle räkna stolar och sittplatser så glömde vi ärligt talat om oss själva så nu står vi här några stolar, tallrikar, assietter för kort.

Isabell kommer ha en mindre hektiskt stund i eftermiddag. Köra son till träning sen direkt till IKEA för inhandling, hämta sonen från träning sen hem så vi kan köra över saker till lokalen.

Dötid...

Sorry jag råkade fastna på IKEA´S hemsida en stund för att fylla shoppinglistan åt min lika förvirrade-snart-min-hustru...

Snurrar miljoner tankar i huvudet.

Hinner vi, har vi allt, kan vi, orkar vi???

Kroppen har talat om idag att det finns inte en chans men jag kämpar envist på.....

Peppa gärna