Rullbandet går och jag hinner inte med.

Är lite som att stå vid sidan av monteringslinan

och bygga bil fast här har jag inget andonsnöre att dra i.

Känns bara som någon står bakom mig och flåsar i nacken för att jag inte sköter mina sysslor.

När jag väl vänder mig om så finns det ingen där.

Kommer nog aldrig ifrån den känslan men vet att jag ALDRIG kommer utsätta mig för det igen.

Måste försöka hitta mig själv igen

så jag inte rusar rätt in i väggen och rasar ihop.

Räcker inte med att stanna upp och andas för jag mer eller mindre hyperventilerar eller så somnar jag.

Vandrar vidare... ursäkta svamlet

  <-----  NÄSTAN så man skulle behövt den igår.

Varje gång som vi skulle räkna stolar och sittplatser så glömde vi ärligt talat om oss själva så nu står vi här några stolar, tallrikar, assietter för kort.

Isabell kommer ha en mindre hektiskt stund i eftermiddag. Köra son till träning sen direkt till IKEA för inhandling, hämta sonen från träning sen hem så vi kan köra över saker till lokalen.

Dötid...

Sorry jag råkade fastna på IKEA´S hemsida en stund för att fylla shoppinglistan åt min lika förvirrade-snart-min-hustru...

Snurrar miljoner tankar i huvudet.

Hinner vi, har vi allt, kan vi, orkar vi???

Kroppen har talat om idag att det finns inte en chans men jag kämpar envist på.....

Peppa gärna

  Sakta men säkert biter det tag i mig.

Nu fattar jag varför jag idag har mått som jag gjort.

Nervositeten har fångat mig i sitt grepp och nu fryser hela helvetet till is. (Min hjärna funkar så) Isabell har haft det jättejobbigt hela veckan och nu fattar jag varför.

Huvudet är inte med alls så hur detta ska gå

kan nog ingen förutse. Känner mig helt tom ena stunden sen plötsligt brakar allt in genom dörren direkt.

Kan inte riktigt hantera det där så kanske tur det kommer förstärkning imorgon och styr upp det hela.

Nästan så man skulle överväga att ta sig en stark

för att varva ner eller Valium kanske vore bättre.

Som tur är så vill jag inte ha något av det men behöver lugna ner mig ett par steg.

Käkar Makaronilåda så länge.....

Fick googla fram ordet för att

se om det fanns. "Utan skärpa" och det passade bra

på mig denna dag faktiskt.

Har ingen ork alls.

Tändstiftet är borta så jag ligger mer apatisk

och fryser en aning. Gråmulet ute och starka vindar gör

att man helst stannar inne.

Ska snart göra en tur till IKEA och shoppa

färdigt det sista innan Bröllopet...

Imorgon kommer Isabells syster och man så det blir roligt att se dom igen. Inte träffat dom sen förra sommaren så vi har massor att prata om......

Så idag ska vi spurta fram

och försöka få ordning på torpet innan

alla övernattningsgäster ramlar in.

Hoppas vi kan klara av allt detta psykiskt för ingen

av oss kan hantera större samlingar utan att hjärnan blir överhettad...

Hur ser er dag ut?

I några veckors tid har Isabell

pikat mig för att hon aldrig kommer få

ha en picknick på tu man hand som jag lovade

för ett tag sedan.

Idag efter att vi släppt av min dotter & barnbarn

tog jag tag i saken. Handlade kycklingsallad, dryck, glas

och bestick samt 2 wienerbröd sen åkte vi ner och satte oss på en brygga och njöt.

För en gång skull infriade jag ett löfte.

Samtidigt blev jag en aning nedstämd för jag började

minnas tillbaka alla löften jag svikit mina barn.

Man lovade göra en sak massa gånger men kom med ursäkter varje gång p.g.a ren lathet eller värk.

En mycket god vän sa till mig att

"säg inte förlåt om du inte menar det" och det LOVAR jag

att jag är så hemskt ledsen för allt jag förnekat er mina älskade ungar... Uppriktigt FÖRLÅT...

Blev en liten smolk i bägaren

men det var tvunget att sägas hur som helst.

Hoppas man studsar tillbaka från detta så jag inte förstör

Isabells planeringar. Lite nedstämd blir man av att erkänna och påminnas av sånt man misslyckats med...

Sköt om er

Kastar mig in i bloggvärlden en stund

innan vi ska köra min dotter till arbetsmöte.

Vi närmar oss bröllopet och Isabell

blir allt mer nervösare och märkligt nog

så känner jag mig ganska lugn. Lugnet före stormen kanske?

Kommer väl på torsdag som en spark i magen och man inser

allvaret och börjar analysera om man glömt av något...

Märkligt nog går jag mest hemma och skrotar på

gården. Fixar ordning nya Loppisen och funderar på vad jag kan tillverka och sälja, var vi ska få tag på andra saker att sälja och hur. Kanske det som blockerar nervositeten en smula?

Andas ut....

Dags att åka och tanka bilen innan

turen går till Vargön.

Hörs av senare

Ja hade det tecknet funnits 

skulle jag varit född i det för jag liknar

verkligen INTE en Stenbock till utseendet utan

snarare en G-klav.

Musiken har varit med mig sen kanske 6-7 års ålder

och det är tack vare mina föräldrar som matade mig

med, ja mat förstås men också med oändliga influenser

som var blandat dansband & 50-tals musik.

Sen har det rullat på och massa musik har

tankats in i minnesbanken och nu när man ska välja

musik som ska spelas i bakgrunden ska man börja

sovra genom alla miljoner låtar och det var enligt Isabell passande för mig.

Känns mer som en förbannelse ibland.

Ibland trodde jag att i mitt förra liv var jag diskjockey men sen inser jag att jag tror inte på sånt. ;)

Mest för att reta Isabell som jag INTE tror på andar och vill verkligen INTE ha seanser här i huset... *ryser*

Jaja... Nu fixa piroger!

Tänk vad några droppar kan göra...

Färgerna ändras efter några veckor sakta

tillbaka och man kan med gott samvete klippa gräsmattan igen...

Har inte varit en inbjudande syn

att vandra fram mot huset och haft 2 stora

gula ytor på var sida om grusgången.

Inga kunder idag heller så vår sista Augusti Loppis

går mot sitt slut med en lätt besvikelse. Får prova med att ställa oss på Torget igen kanske och se hur det går.

Har ju ungefär 7oo-8oo dvd filmer som vi försöker göra oss av med och det verkar funka bättre på Bagageluckeloppis

så vi får se efter vår lilla "omstrukturering"

Kommer försöka ha flera hela hösten och 

sen några Julmarknader med inbjudna gäster.

Sälja julsaker, tomtar, kransar och varför inte

prova sälja Glögg med pepparkaka.

Ja drömma kan man :)