Var lite tveksam över att

skriva detta överhuvudtaget...

Kände bara att jag var tvungen att få det ur mig.

 Baksidan av att fira jul och 50-års kalas

är sista veckan blir en ren och skär överlevnad

för många av oss som är pensionärer, sjukskrivna.

FY FAN rent ut sagt...

 Man får sälja sin själ för att få mat på bordet.

Min själ är dock inte till salu för den tillhör min

underbara hustru så jag får finna annat att sälja...

 Får ta mig ut i magasinet och se vad som kan

inbringa några slantar. Bär emot i varje muskel av kroppen att vara så desperat. Men man gör det för att man måste helt enkelt.

Ha en fortsatt härlig vecka!

 Inget så mer avslappnande

än att fiska, snickra, elda i tunnan...

Eftersom det är för kallt att göra de 2 första

valde jag att elda.

 Naturligtvis skulle det blåsa som satan

ute så jag ber om ursäkt Annika att du fått

uthärda detta.

 Nackdelen med att göra detta

är att man sen doftar som en utbränd soptipp.

Man får nästan strippa in till benmärgen för att

bli av med stanken för ju mer man försöker undvika

förföljs man av röken.

 Man får skingra tankarna en stund.

Reflektera om framtiden och vissa ögonblick

får man lust att inte bara kika mot verkstan

utan också gå dit... Men då slår det mig att 

värmen binder mig vid tunnan och den kan jag inte ta med mig in tyvärr....

Fyy va jag stinker............

Som skulle få vilken kunglighet 

grön av avund utan tvekan.

Så många vänner, gäster gör att man 

känner sig älskad men på samma gång överväldigad.

Inte van att bli firad av så många och nu lär det dröja

minst 10 år innan nästa gång.

Glädjen spreds, allt var uppskattat.

Jag kan inte önska mig mer, ja jo att min son fått vara

med men som tyvärr fick stanna hemma med hög feber

och halsont.

Sist in av alla var min dotter 

och hennes familj. Bilen rullade in baklänges

från brevlådan och i bagaget som stod öppen satt min dotter med ballonger som stavade GRATTIS och sen 20...

5:an vände på sig och man kände sig ung igen.

Sen ansåg min svärson att något saknades så han tilltog

en sak som säkert skulle ge miljöaktivister utslag av ilska när kan tyckte vårat vardagsrum skulle fyllas med konfetti. Daisy gjorde nästan  ner sig och resten av kvällen spenderade hon i tvättstugan av rädsla. 

Avslutningsvis kan jag inte firats på ett 

bättre sätt. Massa gratulationer öste in på Facebook

och de vänner som förgyllde min dag tillsammans med familj och älskade hustru gjorde mitt liv mer ljusare...

JAG ÄR EVIGT TACKSAM

Nu ska jag gotta mig med

lite mer smörgåstårta för det har vi förtjänat

efter att ha städat bort kalaset och alla

dessa blåa JÄVLA konfetti... *blink*