Ja om man skulle ge sig vore livet

man levt förspillt...

Har några jobbiga stunder framför mig som kommer

staka ut min framtid. Om allt går väl överlåter jag

till min älskade hustru som denna gång kommer strida för mig.

Skulle jag ta kampen själv vore en katstrof.

Jag förlitar mig på att hon kommer kämpa med näbb och klor.

Utöver den kampen måste jag finna mig själv igen.

Frun tror jag är deppig och ledsen men jag har ingen kraft.

Ingen ork till att ta för mig någonting. Sen att inte kunna/få göra saker

fysiskt är frustrerande. Sitta på en stol och se andra jobba gör mig galen.

Men nu blir det lax och klyftpotatis.

Hustrun lyxar till det på en onsdag och sen ska vi på match.

Hustruns son ska vara reserv hos P-05 som målvakt.

Va gör man inte för sportens skull.....