Ja vilken natt !

Somnade runt halv 8 imorse och sov till

kanske lite efter 10. Hunnit med en del saker

trots allt under dagenmen det har varit slitamt

när varken kropp eller huvud följer mina

önskningar...

Kommer somna gott hoppas jag.

Imorgon ringer diabetessköterskan och så ska

jag till Zoo Källaren och kolla läget.

Sen ska vi börja julstäda lite grovt.

Frun har semester i 3 veckor så nu har

jag inte en ledig stund längre...

Slappa lite på soffan innan duschen

tror jag minsann.

Ja dagen kunde ha startat lite bättre.

Igår natt ställdes frågan:

- Ställde du klockan?

- Ja på 06:45...

Imorse...

Känner någon puttar på mig och viskar hest:

- Vakna, klockan är 07:15...

Alltså en sådär 30 minuter senare än beräknat.

Men bilen va packad så jag traska ner, gjorde

Oboy och bredde mackorna sen gick jag ut med Leo.

Loppisen gick toppen i all bemärkelse. Intjänade mer under

1 timma än vi gjort någon heldag så vi var stelfrusna men nöjda...

Kycklingsallad till middag, 6 - 2 seger borta för FBK mot Brynäs

och snart ska vi mumsa på räkor så jag önskar er alla en fantastiskt

mysig lördagskväll...

När man är som tröttast, dopad med insomningspiller

och vill inget hellre än att somna, varför ska

jag då ha som svårast att somna? Varför är det så

svårt att släcka lampan på kontoret och slappna av?

Det gick inte alls inatt förrän sent.

Massa funderingar igen men inte p.g.a det som jag

egentligen borde fundera på utan massa skit egentligen.

Inatt fick jag för mig att skapa grottor till fiskar

utav finbetong. Hur skulle jag göra, va skulle jag ha som formmall, vad ska dom kosta, hur ska dom se ut, ska jag ha flera olika mallar??????

Ja ni kan fatta att man inte somnade.

Gjorde även en sak jag borde gjort för 3 år sen.

Tog mig till Polisen, betalade 400:- och i mitten av nästa vecka har jag ett nytt id-kort/pass inom schengen så jag kan visa att jag är just JAG...

Som avslutning vill jag påminna er som nära Vänersborg bor att ta sig till torget mellan 9-14 då det är bagage-lucke-loppis.

Kommer ha massa julsaker att sälja tillsammans med massa andra saker så kom hälsa på...

Nu fotboll sen skala räkor.

Ha en förtrollande helg alla nära och kära.

Inget man önskar sin värsta fiende...

Gå genom detta är dock lärorikt men otroligt smärtsamt.

Sen varför jag vägrar mig själv att släppa taget vet jag inte.

När vi tog avsked på sjukhuset brast det men

ändå inte fullt ut. När kommer det, kommer jag kunna hantera

det eller vad sker ?

Känner mig svag och irriterad, sårad, ledsen...

Ska försöka sova nu så jag orkar ta tag i ännu en ny dag.

Tack alla nära och kära för era varma omtanke och

stöttande ord. Tack Marina för att du förstår och bryr dig om.

Natt Kramar...

Lyssnar på dig "Mimmi" men saknar viljan...

Söker mig in i strider jag vet jag aldrig kommer kunna vinna.

Arg, uppriven, ledsen, sårad, fullkomligt vilse.

Oorganiserad till 100% men tvingas till något

jag varken vill eller kan hantera.

Hyperventillerar, gråter, sover och försker ta igen nattens misslyckande.

Somnade efter 8 imorse och hela skallen känns inlindad i bomull.

Samtidigt vare sig det är fel eller inte så bär

jag på enorma skuldkänslor. Ångrar att jag så sällan sa jag älskade min mamma.

Det gnager i mig hela tiden, att jag aldrig fick ta farväl kommer jag aldrig

kunna påverka men just dom orden kan jag aldrig säga till henne igen...

*Paus* tårarna flödar....

Obehaglig känsla...

Känns som jag gör intrång i min mammas privatliv.

Vi har firat hustruns pappa och min pappa.

Gör iordning papper som ska med till begravningsbyrån

imorgon.

Sitter och letar papper, kollar allt som kan ge oss ljus

över vissa saker och jag inser snart att jag gör något fel.

Känns som jag rotar där jag inte ska vara. Mår illa och reser mig upp

och gick hem för jag mådde illa...

Fick diskat åt pappa så han slapp göra det.

Usch va jobbigt detta känns.

Känner mig hjälplös, trött... inatt vågade jag inte somna.

Skickade sms till min riktigt enda nära vän och skrev

just det att jag vågar inte sova, ville inte se min mamma ligga

på marken....

Såg spöken igår kväll utanför tomten.

Inbillade mig att mamma stod där hon som oftast gjorde.

Men vad vet jag, kanske stod hon där eller så inbillade jag mig.

Saknar dig mamma   

*tårarna rinner*

Skulle inte blogga om detta men behöver få det ur mig.

Saknaden river sönder mig inombords.

Saknaden gör mig gråtfärdig...

Ju mer av dagen som går ju mer ondare gör det.

Känns som hjärtat skall slitas ut ur kroppen

Doften, åsynen av hennes saker, allt gör ont...

Vet inte om jag kommer kunna sova inatt eller om jag brister.

Jag får ta insomningstabletter annars funka jag inte.

Imorgon ska vi "fira" Fars Dag med att sortera kläder

kolla vad som ska hämtas av Barnahjälpen.

Min mor hade ett stort hjärta men hon trodde nog plånboken

var lika stor för hon älskae att shoppa.

Orkar inte mer...

Angående det andra samtalet kom imorse.

Ja 2 gånger faktiskt men det andra gjorde mig mest......

Mest oroligast och mest förvånad.

FK har aldrig jobbat snabbt förut under 1½ år på sjukdomsförloppet

men nu har de vaknat till endast p.g.a vad läkaren skrev på intyget.

Tisdag 14:00 kan ni ha mig i åtanken för då är det möte

med AF & FK som gemensamt (låter bra) ska lösa denna situation

tillsammans med mig. (såklart)

Hade en vidrigt irriterande hosta inatt som höll mig vaken till runt 5-6 imorse

så jag lämnade inte sängen förrän 13:23 faktiskt.

Lyx kanske i vissa trötta ögon men halva dagen har ju gått iväg.

Som tur är jag trött nu in på småtimmarna så kanske jag kan somna

under normala former...

Lite tv sen jaga ikapp John Blund få det bli....