Jag har mina problem och hustrun

har sina. Hennes känns mer allvarligare än mina

så därför går jag dagligen med ångest och oro för att

hennes ska utlösas och jag kan inget göra åt det.

Känner mig ganska hjälplös och obrukbar på det sättet.

Kommer troligen läxas upp för hustrun nu när

hon läst detta. Mina känslor hade karnival inatt och tårarna

rullade till och från...

Var på samma gång tacksam.

Har massa saker att vara tacksam för men det ser

man inte just då. 

Usch vad jag gnäller innan julen.

En jul som jag inte trodde vi skulle kunna fira

men nu ser det ut som en framtid med tillförsikt.

Finns de som har det mycket värre det vet jag

men alla hanterar sina problem olika. Avundas de som trots allt

tar sig genom allt med hakan höjd.

Säger som hustrun... SKIT !!!