Trodde jag aldrig skulle återvända.

Trappan gick inte ner utan upp.

Va hade hänt?

Hade helvetet frusit till is och flyttat upp?

Väl där uppe slogs jag av en doft av kisel,

svavel och kanske, men bara kanske lite mögel.

Likt Gollum gick jag runt däruppe och försökte

hitta en utväg, jag ville inte stanna där.

Äntligen fick jag se trappan igen.

Kastade mig nästan huvudstupa ner

och sen kom jag över tröskeln igen.

Herregud utbrast jag !

Äntligen kom jag ut från Jockes garderob

och ner från hans vind.

Vill ALDRIG uppleva detta igen.

Nästa gång måste dom tömt vinden 

innan vi kommer och hämtar saker till vår loppis

annars är vi 2 förlorade själar

"gripna" av stundens allvar.

Med vårat minne ihop

fick vi ändå inte med oss hälften

av allt vi fick så det får bli en returresa imorgon kväll.

MEN nu ska jag fortsätta vila min såriga

fot och hoppas den mår bättre imorgon.

Loppis påfylld med massa nya saker så det ska bli kul...

Hoppas du får en skön kväll

i Vara kära hustru...

LOVE YA