Inget att se fram emot men det måste göras.

Om man ska tro andra så finns det ingen idé att ens försöka

men jag gör ett nytt försök.

Efter onsdagens möte med sjukgymnasten så fann jag muskler

som inte fått visa sig på många år och torsdagen var ingen rolig dag.

Värken var hemsk och inte alls välkommen. Idag var det dags att repetera

och efter det en skön varm dusch och såromläggning.

Hustrun har inatt sovit som en klubbad säl till "Calming Seas" i högtalarna.

Vissa stunder blev jag kissnödig och andra stunder så kändes det som jag var

tvungen att krypa ur tältet och flytta det en bit bort från stranden för att

inte spolas ut till havs.

- Stäng av om du störs... sa hon

- Nää jag tänker inte på det... svarade jag och drog täcket över öronen.

Ibland får man offra sig får att få sinnesro.

Ska ärligt säga att skvalpet håller på fortfarande och inte utan att

man blir en smula galen men samtidigt full av skratt.

När det gäller vår lilla blå (SAABEN) så håller man verkligen för skratt.

Varningslampan lyser ständigt och plingar hela tiden så nu får vi trappa

upp sökandet efter en ny bil annars blir vi strandade på andra sidan bron. 

Får hoppas att hen orkar med ett tag till så vi

hinner få tag på nytt fortskaffningsmedel.....