I andra änden av tunneln...

Det är inte slutet, det är inte tåget, det är... det är...

äsch de var bara ett värmeljus.

Livslågan är på topp men humöret sviktar till och från

så kanske bra att ingen är hemma här mer än djuren.

Finns det några fördelar med att snart hamna i rullstol

funderade jag på innan jag börja att skriva. Ja på idrottsevenemang

får man bra sittplatser. På buss får man egen plats utan att behöva stå.

Ja längre än så kom jag nog inte i mina funderingar.

Man ska vara glad att det inte va värre helt enkelt. Vi får stor hjälp

med att ta ut hundarna så där släppte en stor tyngd från bröstet.

(nää inte chipstuttarna)

Små enkla saker får samvetet att må så extremt mycket bättre.

För det är väl mitt fel att detta händer eller? I början var det jag

själv som inte brydde mig om vare sig min mentala hälsa

eller den fysiska och då hamnade jag där jag är nu tyvärr.

Finns det någon vis människa som kan se blockljus

istället för de lilla jag ser just nu? Kanske IKEA kan hjälpa mig?

Ja fasen vet.... Hoppas ni inte stör er på mina tankar och prickar.

Kilar vidare till serien igen.

Ta hand om er