Fast ärligt talat alltså.

Denna dagen kunde lika bra brinna upp.

Varför ska man ens försöka se det positiva i livet

när allt man gör förvandlas till aska.

JAG GÖR MITT YTTERSTA...

Fel, fel, fel... allt jag rör vid blir FEL.

Jag försöker hitta ljusglimtar och när jag förklarar

så är jag ett offer, buhu ta av dig offerkoftan.......

Finns det i ärlighetens namn inget jag

duger till? Vore världen bättre utan mig ?????

Tål att fundera på !