Ja denna underbara resa...

Startade som vi planerat för en gångs skull runt 8

måndag morgon. Vi hade en tidsplan men med 2 bilar

så ska man väl erkänna att följebilen inte ville ligga

bakom en ledarbil som hela tiden bromsar. (ungdomarnas egna ord)

Tyckte det inte fanns något att klaga på men har man

en bil som driver över 200 hk så vill man troligen prova

att köra gasen i botten. Vi, eller jag som inte körde ansåg

att resan gick smidigt och resplanen gick bättre än förväntat.

Vi samlades först hos hustruns syster med make för att

ladda energinivån med paj som tradition. Vi hade sen bara 

1 timmas körning till sen spelades även där en tradition

upp men i skallen denna gången.

Den spelades upp i tankarna när vi gled över bron

emot hustruns föräldrahem.

Det är ju även hennes barns tillflykt från tidig ålder och jag

förstår att deras minnen spelas upp varje gång vi närmar

oss och är där.

Själv har jag endast varit där 3 ggr men hoppas på att

få avnjuta fler stunder i detta himmelrike på jorden.

Vi har haft underbart väder, underbart sällskap och roat

oss kungligt måste jag säga. God mat och det spelades massa spel

Tyvärr så ingick inte jag i spelandet som vanligt.

Fråga mig inte varför, tror att jag kanske blir... ja jag 

har inte svaren just nu.

Jag har väldigt roligt och kanske är det så att jag saknar

samma umgänge med mina barn, mina barnbarn. Jag försöker

verkligen att dela tiden lika men jag tror inte det blir som jag

vill och kanske skäms jag för det mer än jag erkänner.

Usch...

Nu fick jag dåligt samvete och klumpar i halsen.

Det är svårt att hålla denna balans lika men jag måste

skärpa mig, en dag är det försent och då kan man inte ångra sig.

Samtidigt om man ser till min dotter så har hon nog med

sitt egna liv, ny sambo, 2 underbara döttrar så vem vill eller

har tid med en snart 60-årig mumie ?

Jaja... återgår till resan.

Fick lotsas runt olika platser som en gång tillhört släktingar.

Man kan inte för sitt liv begripa vad som skett i människors

liv när man rest sig upp och lämnat sitt hem. Sakerna finns kvar

och det är ett under att många av dom inte skövlats.

Vildmarksvägen...

En resa som tog en hel dag faktiskt.

Startade 8 och vi var säkert inte tillbaka förrän 21-22 på kvällen.

Låter bilderna säga sitt.

          Vi fick inte se en enda ren på Stekkenjokk men på

vägen hem kom dom fram minsann. Fick veta att denna rentjur hade

ovanligt stora horn så det kan ju vara kul att ha fångat den på bild.

Vi körde vidare och fick se en stor älgtjur, en rentjur till och nästan

hemma på Eden fick vi se en vacker räv. 

Ja denna resan var GULD värd...

Det gör vi om igen.