Något som aldrig skett

kommer att ske ikväll klockan 22.

Min hustrus son ska kolla på

film med oss och det skall kollas skräckfilm.

Vi ska avnjuta snacks till en gammal goding

han faktiskt aldrig sett: När lammen tystnar.

Kanske inte en värsting rysare för er som

är vana men för en 15-åring så mjukstartar vi.

Det ska ju tydligen finnas en handling i filmerna enligt

hustrun (suck) så vi kör denna.

Bäst att plocka fram kuddar så han kan gömma sig

bakom eller lakan att torka tårarna med för kan kan skrämmas

den lille Hannibal Lecter om han bara får chansen.

Sen blir det bums i säng.

Imorgon är det först VIF dagar sen fiske på schemat.

VIF dagen om du har missat det är ett sätt för klubben

att få in extra pengar så Välkommen dit. Enda som krävs av dig

är att du springer/går/haltar/rullstol/kryckor runt

fotbollsplanen så många varv du kan på 30 minuter.

Ja nu ska man hitta på annat att göra

i 1½ timma tills filmen börjar. Hustrun roar sig med dammsugaren

för hon har vaknat till utav kaffet så bäst att hålla sig undan.

Kom av mig en stund. . . . 

Elsa kom och pockade på uppmärksamhet och

orden tog slut så jag får väl önska er en skön mysig

fredagskväll.

Kan vara både bra och anus

ärligt talat. 

I mitt fall en bra sak när man kan finna det

där speciella som man vill hålla på med.

I mina fall är det fiske & fotografering.

Skulle egentligen kunna sitta med spöet i handen

dygnet runt om jag själv fick. Tyvärr så uppskattar kanske

inte frun det varje gång.

När man fotar så trollbinds man av objektet

ibland att man glömmer av tid och rum.

I helgen har jag fått uppdraget av hustrun och hennes son

att finna e ny plats att fiska på så nu går geniknölarna

på frivarv.

Ska nog ta med kameran och förena båda sakerna.

Har inte varit på denna platsen sen jag var tonåring och DÅ

på den tiden fick vi massa fina fiskar om du kommer ihåg Magnus.

Slussen i Vänersborg mot Trollhättan satt vi ofta och pimplade (Nej Gudrun vi 

drack inte) och fick som oftast upp fina abborrar och ibland Gärs eller

"Snorgärs" som vi också kallade dom.

Kanske läge att ta med mitt pimpelspö och uppleva gamla

minnen igen. Fast jag skulle nog behöva en burk med maggot

för krokarna klarar inte av våra fela maskar är jag säker på.

Herregud man kanske skulle skriva en bok

om sitt liv ? Känns som jag redan börjat med kapitel 3 typ med

detta inlägg som bara rullar på. Har jag tur så läser Andreas det

som uppskattar långläsning.

Men allt har sitt slut och jag har

saker att ta hand om här hemma så jag kanske

återkommer lite senare med andra anekdoter ur mitt liv. . . . . . 

Älskar dig Isabell !