Alla inlägg under juni 2016
Imorgon ska jag lägga mig i träning inför
Vätternrundan 20-- så nu blir det allvar.
Man ska tydligen ha gjort minst 100 mil innan start
så det är bara att köra på.
ELLER inte...
Skulle aldrig falla mig in.
Får ju skavsår bara av att trampa in till stan
för guds skull så det blir inget med det.
Vad jag däremot ska börja med är mitt nya insulin
och hoppas att lite motion i små doser ska
hjälpa mig ner med sockret till rätt nivå.
Får se om jag kan närma mig
milen en dag utan att stupa nu när jag fått
gele på sadeln så nu sitter rumpan mjukt och glider omkring.
"det jämnar ut sig sa jag som inte sket på sadeln"
Hej & Kram
Hon skulle glädja vårat liv i många år
framöver och även ge Prinsen livslust och gnista
ett tag till.
Ja vad ska man säga?
Känner mig helt tom inuti.
Vet inte ditt namn men föll för dig mer och mer
och nu får jag inte ens träffa dig.
11 månader fyllda snart och nu ska
du tillbaka till uppfödaren endast för att
du inte hanterar vara ensam hemma.
För att du tuggat sönder ett par glasögon.
HALLÅ jag är hemma hela tiden, jag lämnar dig inte
ensam flera timmar p.g.a möten och arbete.
Ledsen, förbannad har jag vandrat runt
i lägenheten som jag t.o.m började städa
ivrigt och längtade tills jag fick telefonsamtalet
då sjönk jag till botten och tårarna föll direkt.
Så corny lilla jag är tyst
resten av dagen!!!
Ska det ske idag?
Kommer det gå bra?
Ska det accepteras av alla parter?
Så mycket som ska stämma in så nu måste
jag, vi sköta våra kort väl.
Med klarblå himmel och strålande solsken kan ju
inget gå fel eller hur?
Ska se om jag kan få lite gjort här hemma idag
trots en smärtande och värkande rygg(rad) ja för det har
jag en fortfarande även om det kan till synes verka som
den saknas fullständigt.
Önskar er alla en fortsatt underbar dag i solen...
(mer kommer senare)
Detta hade jag inte planerat alls.
Men när jag gick på väg upp till sängen
så brast något inom mig och då var det som en
vulkan exploderade, venerna i pannan kokade för en kort
stund så jag drog mig undan, tog en Ipren och insomningstablett i hopp om att få sova.
Gjorde inte saken beskedligt mycket roligare när vi timmen innan kollat om min medicin fanns inne som läkare och sjuksköterskan sagt att det skulle men ICKE då...
Sen så funkar inte mina piller på 7.5gram så denna dagen kommer bli underbart spännande.
Blir till att se en film och hoppas den är så lagom bra att man inte somnar. Har hört om man sätter på en skräckfilm, släcker belysningen blir man garanterat övertygad om att man inte är ensam så mycket längre.Får se vad som erbjuds eller om man kanske ska ta med sig kameran ut en stund.... (nä fyy de blåser)
GE MIG EN ÅSIKT, SÄG VAD DU TYCKER OM BILDEN OVAN.
ELAKA TUNGOR UNDANBEDES.
VILL VETA HUR NI TYCKER, VA NI KÄNNER NÄR NI SER DENNA LILLA FLICKA PÅ SNART 11 MÅNADER.
Insåg det när grannen påpekade.
- du är ju beroende
Inne i träsket och simmar.
Fotar mer än vanligt med mobilen och 90%
hamnar på Instagram.
- Hej jag heter Michael Linnarsson och jag är
Instagram-beroende...
Första steget till sitt beroende är ett erkännande.
Men det är kul när bilderna uppskattas.
Ikväll var vi ute och fiskade några timmar, ville fukta masken en stund men vid varje kast höll man på att få kroken tillbaka i ansiktet p.g.a den hårda vinden.
Får se om det går att sova bättre inatt.
Gick inte alls natten som var då jag somnade efter 4 och vaknade runt 10 imorse.
Nu värker ryggen, vristerna och en muskelbristning i låret så jag håller tummarna för en god natts sömn.
Sov gott ni med... *muuuu*
Måndag morgon:
Ringer vårdcentralen med anledningen att förlänga
mitt läkarintyg och förnya recept.
Får prata med sjuksköterska som skriver ner i meddelande
till läkaren om dessa 2 ärenden.
Måndag eftermiddag:
Sjuksköterskan ringer tillbaka och säger att
läkaren minsann inte tänker sjukskriva mig för det ligger
inte på hennes ansvar. Jag talar om att instansen hon hänvisar
till har talat om för mig att det har Vårdecentralen gjort sen 2012 och därför vill dom inte avbryta detta.
Sjuksköterskan ska meddela läkaren detta och skulle problem uppstå så skulle hon höra av sig.
Tisdag morgon:
Inget hört så jag kontaktade Vårdcentralen igen och förklarade min oro över att inget ha hört och ville veta vad som skett. Skulle kontaktas under dagen. Några timmar senare ringer de tillbaka med orden att läkarens ord är slutgiltigt och hon vägrar ändra sitt beslut.
Tisdag sen eftermiddag:
Ringer instans nummer 2 och talar om mitt problem och får först höra att läkaren gjort fel. Jag ska inte kontakta instans nummer 2 utan det ska läkaren skicka vidare.
Paniken sprider sig när inga svar kan ges och mitt läkarintyg gick ut igår.
Onsdag:
Får inga svar, oron äter upp mig och jag försöker vara mig själv men de som känner mig, lever runt mig inser att så är inte fallet alls. Utan mediciner, med en oviss framtid är jag ett vrak med ett falskt leende.
Idag Torsdag:
Ringer till instans nummer 2 direkt jag vaknat.
Meddelar till ny person mitt ärende och den som ansvarar
för det som ska göras (min psykolog) sitter i möte.
Sjuksköterskan jag kontaktade första gången ringer upp efter några timmar. Hon har samtalat med läkare och psykologen om mitt ärende och river loss stenen från bröstet när hon säger att det finns inga tvivel om att dom ska ta över ärendet och lovar hjälpa mig med läkarintyg. Tårögd och glad känns dagen enormt mycket enklare. Kontaktade nyss försäkringskassan och har som tidigare deras fula stöd.....
Nu kan vad som helst få hända. Tack för att du orkade läsa.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 |
8 |
9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 |
18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 |
28 | 29 |
30 |
||||||
|