Vädret höll sig på sin kant men luften var inte alls skön. Dock så slopade jag grillandet och skötte min och sonens midsommarmat från spisen i form av hamburgare och grillspett.
Hade en mega-stor-sövande matkoma efter och somnade troligen en liten stund. När jag vaknade fick jag förfrågan från granne med son om att ta en cykeltur. Vi trampade nog 1½ mil och det var underbart, ovant, ganska smärtfritt.
Det som slog mig mest och kanske förvånade mig men även gjorde mig smått lyrisk var stillheten. Vädret var skönt men ingen fylla. Man såg massa människor ute som hade roligt, grillade på klipporna, äldre som njöt av att kunna sitta ute och hörde även dom säga de va tyst och skönt.
Eftersom grannens son var tävlingsinriktad och inte ville ligga vare sig 2:a eller sist så fick man allt bekänna färg gammal som man är hade man stunder där jag glänste men som oftast gick jag bet och fick bekänna mig besegrad. Idag ska vi tydligen ut och fiska för det hade han som en önskan. tror dock inte min son ska med idag eftersom jag hörde hans klingande engelska efter 4 imorse... *ungdomar*