Fick ett brev förra veckan och det

har gnagt inom mig och kommer vara som

tändvätska på elden när jag besöker Öppenpsyk 

nästa vecka för en förlängning.

Smärtkliniken skickade svar på min remissförfrågan

som min ortopedläkare skickade med ett avslag

på hjälp. Läkaren sitter på svaret och jag har inte tagit reda på vad som gjorde att de nekade mig hjälpen.

Antingen ringer jag in nästa vecka eller väntar på min kallelse som jag vet ska komma i Maj någon gång.

Jag orkar snart inte mer utan ger upp hoppet fullständigt

med allt va det kan frambringa.

Skulle vara fotbollsfotograf klockan 10

idag Lördag men jag får nog avböja och vila upp mig

så jag orkar slipa klart kundens köksbord och även hinna med att färdigställa annan kunds soffa som vi ska bygga upp om vädret håller upp. Vi har även en framsida, baksida att färdigställa och slutligen spola av en framsida...

NEJ jag ska INTE göra allt jobb denna gång.

Som tur är vi 2 som delar på ansvaret.

Det är vi som oftast om jag bara kan släppa kontrollen

och inse att jobbet blir gjort utan att jag

ska göra allt...

God natt 

Som MÅNGA andra kämpar jag mot sjukdom,

mot ekonomi, fördomar, ilska, COMVIQ och mina

egna destruktiva tankar som krossar min vardag.

Några saker avtar medans andra saker

dubblas (ja i mina tankar) och det dränerar mig

fullständigt. Skyller inte på något eller någon

utan försöker acceptera.

Just nu retar jag mig på ALLT från kamokläder med rosa

paraplyn till bråk med jordens alla 4 hörn.

Inget blir som jag önskar eller vill och det är frustrerande utav helvete på ren svenska.

Ska försöka andas och släppa lite av

dessa hemska tankar annars kommer jag ingenstans

i livet utan kommer stampa i samma helvete hela tiden.

Hoppas ni får en bättre helg!

NEJ jag har inget jobb...

NEJ jag är inte som alla andra...

NEJ jag förstår att mitt liv inte faller alla i smaken...

NEJ jag är inte alls stolt över mig själv...

MEN jag vill inte ha det kastat i ansiktet hur jävla usel jag är som bygger staket åt min granne som tog mig 2 timmar och som idag får mig känna jag behöver hemtjänst för att ens kunna ta mig ur sängen...

KÄNNS så jävla elakt att kastat i ansiktet på

mig. Hade jag kunnat levt ett normalt liv skulle jag göra det utan att ens tveka. Att vara så gigantiskt trött på kvällen är någt jag längtat efter. Men nu fasar jag att gå och lägga mig. Kan knappt ta mig upp för trappan med de smärtorna som sliter sönder mig.

SEN vakna på morgonen och inte ens kunna kliva ur sängen

utan att önska jag hade hjälp är inget jag strävat efter när man snart fyller 50 och har en kropp som en 100-åring.

SÅ SNÄLLA... Bespara mig din avsky och acceptera mig som jag är eller förlora mig som vän för gott. Har lärt mig att sluta påtala andras brister för det kommer inget gott ur det hur man än gör.

TACK FÖR ORDET!!!

Har inbillat mig att allt var eller gick

åt rätt håll tills....

Tills jag igår gjorde en enkel såromläggning

eftersom de dofta allt annat än blommor och så kunde man

inte komma till Vårdcentralen imorse.

Har egentligen inte funderat så mycket och inte kollat

efter så nog heller tills igår kväll.

Foten verkade svullen och när sköterskan skulle

sköta om såret idag så pressade hon ut var/blod ur hålet under och sa att min fot verkade varm.

-Kan du ha fått en infektion igen?

Frågade hon och jag ryckte på axlarna eftersom jag inget kände. Vi beslutade att kolla igen på fredag innan vi beslutar om vi ska börja ny kur med antibiotika.

Troligen görs en sårodling gissar jag så vi står på rätt sida.

Jaja inte tid att tänka på det nu utan på med arbetskläderna igen och ut för att bygga staket och hoppas det går enkelt. Stelheten blir inte mindre och ska det som idag snöa mellan varven så kommer ryggen bli som en torr pinne sen är man inte annat än ofrivilligt rakryggad.

Sköt om er!

Vi hade iaf vädret trots att vi har

fångats i en stormvind. Klarblå himmel och en kort stund

med lite solsken.

Efter några timmar kom solen fram mer och mer

men den tog med sig iskalla vindar så de va rätt skönt

att krypa bak i bilen och käka piroger i solskenet.

Fick dock packa ihop tidigare så vem vet om vi hade fått sålt lite till. Bara köa vidare 2-3 Loppisar till och hoppas på det bästa.

Ingen vidare försäljning alls men många bäckar små sägs ge bra resultat till slut så jag kommer hålla tummarna.

Nu ska jag låta JB fälla mig och släpa mig till sängs. Han sköt mig den jäveln och ser ut som ett vilddjur med pil i höften så som jag vinglar omkring. Han har tyngt min kropp med Zolpidem och nu drabbas fingrarna med så jag önskar er god natt.

Lördagen skiftar hela tiden enligt väderkartan men denna gången kommer jag inte backa. Kapitalet till resan måste växa

så jag kommer ställa mig på torgets loppis och försöka

locka kunder till att köpa filmer.

Kan bara hoppas det går vägen.

Om inte så kommer loppisen vid Västra Tunhems kyrka kanske

inbringa större inkomst.

Kommer in massa inbetalningar snart

och det är jag så otroligt tacksam över.

#Hundpass, #Snöröjning, #Högtryckstvätt ja och sen ska vi ju göra iordning grannens fram/baksida, Sälja en motorcykel sen får vi se vad som sker...

NÄRMAR MIG GRINDEN...

Ja ibland är inte livet perfekt.

Man svävar inte alltid på ROSA moln alla stunder.

Idag är en sådan dag.

En skitstart på morgonen kan rasera resten av dagen.

Som tur har jag och Leo besök till kvällen så kanske blir dagen

lite enklare. Kung Aslan ska stanna tills mörkret faller så nu får man hålla sig vaken.

Nu ligger vi alla 3 inne och vilar.

Jag bloggar, kollar serier och försöker stoppa snoret som konstant rinner ikapp med ögonen. (Allergi?)

Nu vill jag ha lite värme till solskenet så man slipper gömma sig i ett hörn för att kunna njuta av solskenet.

Dagen får helt enkelt flyta vidare.

Man får njuta av de få stunderna man kan och klä sig varmt

när kameran ska rastas. Blir fler och fler gånger nu som jag tar mig ut. Behöver träna mer och mer med olika motiv men har svårt att släppa taget om mitt 80/200 men så fort värmen kommer och blommorna slår ut blir det mer med macrolinsen.

Ha en fortsatt skön kylande dag!

Så måste jag ta tjuren i hornen och

inte fega ur mer.

Har länge nog nu gått och kanske oroat mig

i onödan för jag inte ens vet vad det är.

Varför min hjärna skriker VARG hela tiden gör

mig mer eller mindre galen.

Har en kula/utväxt på bröstet som jag

MÅSTE kolla upp så jag kan slappna av och gå vidare.

Sen har jag utslag på halsen som irriterar till den grad att jag river sönder det och har sår som om jag blivit biten av ett rovdjur.

Nog med oro, nu ska jag laga middag

eller så väntar jag liten stund innan Aslan

har åkt hem. 1 dag till sen kommer han följa husse

som ett klistermärke och slippa morra åt Leo

som vill tvätta hans öron ;)

Sköt om er....