Eftersom man sover sämre nu

än tidigare så får man väldigt sena

nätter och det rullar förbi både bra

och dåliga tankar.

Igår slog det mig att jag eller vi skulle

kunna skaffa akvarium. Här ute fanns aldrig

planer på det eftersom brunnsvattnet inte går att använda

än mer dricka.

Har t.o.m fått hustrun intresserad förr och hon brukade

fråga om varför jag inte skaffade det. Ett levande konstverk

som ska underhållas och man får skapa det som man vill

eller som det ska vara. Annars kommer Herr Larsson med 

banner. - Gör om, gör rätt !

Hoppas innerligt att det fortfarande går att

förverkliga. Krävs oftast ett tillägg i hemförsäkringen

och med 2 hundar, 2 katter kan det nog vara ganska bra.

Sen har jag lilla yrvädren Nellie & Teddie att tänka på.

Nellie kommer förresten hit ikväll och ska sova över tills på

fredag när hennes pappa slutat jobbet. Blir roligt och utmattande

men det får man ta. Lugnast när dom äter (oftast) och

när dom sover.

Oops nu kommer någon och ska köpa möbler.

Att inte kunna visa hur man känner.

Om hustrun gråter över paniken att inte finna

en ny lägenhet och ser andra få svar gjorde henne 

ingen nytta alls. Tro inte vi är bittra och mest ledsna

över att det inte ens ges ett svar.

Tiden går och vi vet ingenting.

Snart sitter vi i ett tomt hus för vi säljer av allt

som inte ska flyttas med. Kanske blir som både

vi och närmaste skojat om att vi får bosätta oss

i vår lilla husvagn.

Får in småpengar i jämförelse till vad vi

skulle behöva men man ska ju vara glad för

det lilla minsta sägs det men det vette fan.

Ingen av oss hade kunnat förutse detta

och hade man kunnat så skulle man säkert

göra samma misstag på vägen. Stämmer in på mig

trots allt. Jag är verkligen som en gammal hund som inte kan 

tränas eller lär mig av misstagen.

Skulle gärna ha den där timmen på bänken

med min mamma för att reda ut ett och annat 

och se vad hon skulle säga om det jag gjort och hur framtiden

kommer att vara. . . .  

- Är du där mamma ?

Kanske hon är eller inte vad vet jag.

Tror inte direkt på andevärlden som min hustru gör.

Men jag vill väl hoppas att hon ser vad jag har gjort.

Ser mina fina barn, barnbarn och tar hand om Leo åt mig

tills den dagen vi återförenas.

Blev lite för mycket känslor där

så nu blir det lunch. . . . . . . . . .