Händer detta mig mer och mer?

Är det fler som har en hjärna som min?

Flera av er som hamnar inlåsta i en mjölkvarn

och hör hur stenarna maler sönder huvudet fullständigt?

Hör och häpna...

Detta utspelade sig igår kväll.

21:00 inser jag att jag är gigantiskt trött men vet att jag måste vänta

tills hundarna gått ut innan jag kan lägga mig.

22:30 tar jag ut dom en efter en sen kryper jag ner.

DÅ blir jag inlåst i kvarnen och stenarna börjar att mala

mjölet, kornen eller va f-n det nu är och JB står utanför och undrar

precis som jag gör när han ska få komma in.

Vrider och vänder mig om och om igen och lyssnar

på alla frågor jag ställer i hallen till mig själv.

- Varför vill inte D göra nummer 2 ?

- Varför kan jag inte sova ?

- Saknar min fru.

- Varför rasade min mage i söndags ?

- Hur ska jag ha råd med antibiotika ?

- Sa jag att jag saknade min fru ?

- Hur ska vi fixa denna j-vla julen ?

- Varför spelas ingen hockey på tisdag ?

- Vilken tid skulle jag åka bussen imorgon ?

- Hur mycket har jag gått upp i vikt ?

Ja där låg jag och tumlade runt tills klockan ringde 07:30

så det var bara att gå upp för att mata katter, rasta hundar, ta mitt insulin sen

äta frukost innan bussen gick 09:19.

Efteråt när jag kom hem igen så rastade jag hundarna

och kastade in skinkan i ugnen och den ska snart hoppa

ut för att kallna så jag sen kan griljera den. Det doftar underbart här just nu

och jag längtar verkligen.

Har fortfarande inte söve en blund så vi får

se hur länge jag orkar hålla mig vaken.

Kan ge er några svar iaf, vikten var precis densamma

som sist jag vägde mig hos dietisten 110.3 kg.

Bussen gick 09:19 de visste ni ju.

Hustrun på väg hem.....

Nu orkar jag inte mer !

(modet uppe) ........mot oändligheten och vidare........