Direktlänk till inlägg 30 december 2023
Om någon kommer läsa den är en sak men
jag kör på och kanske blir det en hit eller anus.
Antalet har minskat den sista tiden så kanske är det så
att jag tacklat av och tappat fler än jag trodde.
Angående 2023 så minns jag inte så mycket av
det första halvåret för det hamnade i skymundan när jag
fick beskedet att jag var tvungen att åka in akut
för att först röntga sen gipsa foten.
Låter inte så hemskt för vissa men för mig blev
det ett dråpslag. Hur ska vi lösa rastandet av hundarna?
Hustrun fick ta lunchen till att åka hem ett tag och det
funkade inget vidare så vi fick underbar hjälp av en god
vän Anna som tog sig tid för att ta ut hundarna.
Jag lyckades även att få "Snickar-Micke" att rasta
Daisy de stunder han hade tid. Svea är en smula lättare och verkar ha större blåsa än Daisy så till slut gick det.
Såren läkte på 3 veckor och jag fick upp hoppet.
Ja tills jag fick ett nytt virusangrepp på en ny tå
som vi nu bekämpar med alla medel.
Gipset var sagt skulle sitta 3-6 månader först men
ändrades till minst 8 månader så just där vid den punkten
sjönk mitt psykologiska välmående till botten.
- Hur mår du? fick jag frågor om ofta
och jag var i min bubbla och svarade försvarande
- Jo det går, foten hänger kvar men innerst inne
var jag inte alls bra. Jag var i en situation jag aldrig
varit i förut. Kände mig handikappad, hjälplös, förbannad.
Dagarna gick, veckorna, månader och jag fick sluta med
massa intressen som att fotografera, fiska, cykla.
Satt i rullstol kanske 3 månader när jag kallades in till
ortopeden för nya röntgen bilder och det sades att
för dagen inte fanns några spår av Charco fot men för
säkerhets skull skulle vi avvakta några veckor.
Veckorna gick och jag rullade runt i rullstolen.
Ny kallelse kom och jag skulle röntgas igen. Bilderna
analyserades dagen efter och läkaren ringde och förkunnade
de mest fantastiska orden: - Du kan ta av gipset och börja
gå utan för även denna gång såg man inget hot kvar.
Jag som hade mars-april som slutmål 2024 var stormande
glad och är försiktig med vad jag vill och önskar men
2024 blir nya försök till att bli sårfri igen.
Nu i skrivandes stund har jag inget sår under foten
utan ett elakt helvete som inte vill släppa på tåns ovansida
och stortån som hade läkt har öppnat sig igen och blöder
tyvärr igen.
Så vad ser jag fram emot av 2024 tro?
Jag vill göra saker som jag skjutit på för att
jag satt gipsad i rullstol. Jag ska cykla mer, fiska
mera och med ny kamera ska jag fota skiten ur denna
kamera och ge mig på att besöka nya platser dit den
gamla kameran aldrig fick uppleva.
Vad har ni för förhoppningar, önskningar
av det nya året? Frågat förr om någon av er avlägger
nyårslöften men får sällan svar.
Passar på att önska alla nära och kära
Livet känns så mycket bättre och man önskade att lösningen skedde tidigare i livet. Att få diagnosen ADHD var en sak. Att sen behandla den blev en annan historia. Jag testade första gången för några år sen men då var jag nog...
Precis som hundarna har jag slappat hela dagen. Hustrun kom precis hem lika utmattad som igår med undantag för ännu mera värkande fötter. Nisses säljer som aldrig förr så något gör dom rätt. Jag tror att det är hustruns förtjä...
Fick en notis i telefonen igår och missade nog en del. Stod att dom varnade för hemskt massa regn och stormvindar... Regn hade vi inget men storm en smula. Cyklade ner till Jem & Fix och medvinden ner för bron gjorde det hela en...
Ny månad, nya möjligheter och kanske en mer ljusare framtid ligger framför mig.... Måste dock säga att prio ETT just nu är att få nya glasögon eftersom Daisy nästan pulveriserade de jag hade tyvärr. Hon är en påhittig hund som när...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 | 30 | 31 |
|||
|