När man flyttade ut till gården kände man frihet.

Sen efter ett tag var jag fortfarande fri men alla måsten

och önskningar stockade sig på hög och blev en bördan.

Detta insåg jag idag efter jag rastat hundarna 

och gick ut för att sopa rent vår parkering och markerad

vart gräs och asfalt slutade. Tog mig kanske knappt 10 minuter

och sen var det klart. Vi kommer ha de flesta växterna i krukor

på altanen men även mellan 2 prydnadsäpplen får vi

en mager rabatt att fylla med färger och jag nöjer mig med detta,..

Jag fick med mig min syrenhortensia, min andra buske

som jag som vanligt glömt namnet på. Nu blir det till att börja om från början

igen men i en mindre skala som jag, vi kan hantera.

Vi har ju som sagt dessa 2 träd vid altanen som ska beskäras och vem vet,

till våren kanske de kommer se ut som de ska igen.

Nu bor vi i Blåsut, "House of heaven" och jag ska bara njuta 

så gott det går. Jag har min plats vid spisen (snyggare) våra hundar att

rasta (inte på åkern) och MYCKET närmare till våra fiskeställen och

en båt som ska fixa till. Jag har min vackra hustru och närheten till

mina barn igen så jag hoppas vi kan träffas oftare. Fika på stan, barnbarnen

får leka på Skräcklan och äta glass med morfar...

Om en vecka är vi troligen ganska uppackade

och klara. Gardinstänger upp till helgen, sen ska det upp med (jul)gardiner

och slutligen kommer TOMTARNA !!! 

Min hemska dotter tjuvstartade med julen och kollade på julfilm

imorse. Skylde på sjukdom men det accepterar jag inte hörru *blink*

Dessutom startade hon med fel film.

Hon valde denna:

Och inte denna som alla vet startar julfirandet.

Men icke, hon ska oftast gå mot strömmen detta

lilla (snart 26 år) yrväder. Undrar om hon fått det efter sin 

pappa tro? 

Min son skyller ofta på henne när man säger till honom något.

- Skyll inte på mig, Jennies fel att jag gör eller säger så.

Troligen mitt fel där med gissar jag.

Har jag gjort något rätt förutom satt 2 underbara ungar till världen tro?