Att gå 2,1 km uppskattades inte av många mer 

än mig. Ren och skär överlevnad som gällde för efter 1,2 km

så var jag på väg ner i kistan.

Ryggen stretar emot och andningen försämrades

men sånt påvisar man inte för hustrun för då vill hon vända

hem p.g.a mig eller att hon kanske tror hon blir tvungen att bära mig... (arma kvinna)

Väl hemma började jag att leta gravplats.......

Nää nu ljög jag !

Daisy gick i dvala och hustrun startade med middagen.

Vi, alltså jag och hennes äldsta son som kom på besök erbjöds

underbart goda piroger. Tur i oturen att hon bytte recept för de smakade

ju gott men vart för få över p.g.a mindre deg i receptet.

Vi var iaf mätta och belåtna.

Orkade endast med 2 stycken så jag klagade verkligen inte.

Hennes son fick med sig några hem och snart kommer sportfånen hem

dö hungrig gissar jag och stoppar i sig de som finns kvar.

Breaking Bad i vardagsrummet och film

innan sängen i sovrummet får det bli.

Sov Gott :)

Men hustrun hade tydligen planerat

något helt annat.

Hon smittade inte av sig av sin städ turné

men däremot var hon villig att magasinera det stora

runda matsalsbordet och inackordera det i förrådet

och skaffa et annat bord.

Nu ska vi försöka få tag på ett bord på 1.70x70 cm

och hoppas på att finna ett på antingen second hand eller att

någon vänlig själ vill skänka oss.

Så nu med AC/DC strömmandes ur högtalarna

har vi flyttat på "mamma skåpet" till matsalen, hustrun fick

sin spel/gaming hörna tillbaka. HON KAN ANDAS igen.

Lugnet i hustruns oroliga själ börjar så sakta

infinna sig igen så nu kan vi slappna av ett tag tills

hon får nästa anfall det lilla penntrollet.

Ska kanske hinna med en solskenspromenad

för trots lite kyla är det rätt skönt i solskenet.

FIRE YOUR GUNS.... (skriker ut ur högtalarna)

Hoppas ni får en skön söndag