Måndag kväll...

Av en anledning var jag arg, irriterad för att få just det samtalet.

Av annan anledning behåller jag orsaken för mig själv.

Önskar dock att ilskan inte skulle vara de sista jag kände för sen var det för sent.

Idag på morgonen gick frun ut med hunden men vände ganska snabbt

utanför pappas lägenhet och gick hem igen.

- du får följa med, något står inte rätt till hos din pappa och förbered dig kanske på det värsta.

Vi gick raskt över och hade med oss reservnyckeln, klev in i köket

- Pappa?

Inga livstecken utan han hade troligen fått en hjärtinfarkt tisdag morgon och sen suttit där tills vi fann honom idag. Min födelsedag kommer aldrig bli densamma men samtidigt hur smärtsamt det är så ser man bakåt och inser att pappa levt med en hjärtsjukdom som ingen av oss anade var så illa. Pappa hade 15% hjärtkapacitet men levde livet till fullo trots hjärtproblem, amputerat ben, diabetes...

Frun var den starke rent psykiskt som vanligt.

Hon hade greppet om taktpinnen hela dagen och gick som hon själv sa

in i "arbetsrollen" och sist hon gjorde det var när min mamma dog och sen var hon sjukskriven 3 veckor och jag hoppas verkligen hon ska slippa göra samma igen.

Lite mer tv sen ska vi försöka sova.

Sonen tog det hårt och somnade redan vid 19-tiden efter maten.

Farfar var en kompis, farfar ville spela spel trots att han endast var snart 75-år fyllda så gick sonen in där och bad farfar om råd, han fick spela under tiden som farfar kolla film, tv eller sov i soffan. Ibland bytte dom och sonen kolla tv och sen somnade en stund.

Vila i Frid Pappa... Hälsa Mamma