Sakta men säkert...

Snart är det helg och jag hoppas på bra väder.

Inte som de var idag när man väl släpade sig ut på eftermiddagen

så sken solen och solbrillorna åkte på.

När man väl steg ut kom regnet trots att solen sken.

Känns oftast som en förbannelse fast jag vet bättre så börjar man fundera.

Vill som alla andra ha mer värme, slippa raggsockar, slippa frysa

och slippa värken för man fryser.

Saknar lördagarna då vi står på loppis.

Den sociala biten matas med terapi och jag behöver det så väl.

Längtar efter att grannen ska ta med mig till Rökila för min första gång

och dreggla över alla fina vår och sommarväxter.

Lite mer "Lockdown" sen får det bli att krypa ner

mellan lakanen tror jag.

Sov gott....