Tänka sig att en film kan beröra 

så otroligt mycket.

 En julfilm jag aldrig sett fick till slut

tårarna att spruta. Allt p.g.a den grävde upp alla minnen

och saknaden av min mamma.

 Nu sitter jag här med söndergråtna ögon

och tårar som torkat på kinderna och ärligt talat

funderar på hur många som anser mig vara helt urbota korkad

som skriver om det....

 Har aldrig och kommer aldrig ha ett självförtroende

på topp men tack vare min livskamrat stärks det enormt

och vem vet, jag kanske kan finna något jag aldrig tror

jag hade eller skulle kunna finna.

 Finns så många personer i mitt liv som 

kränkt mig som person, tryckt ner mig, trakasserat min 

personlighet från så tidig ålder att jag förvånas över att

stå hyfsat rakryggad idag och kan se dom i ögonen idag.

 Många har jag förlåtit och jag

hoppas dom kunnat förlåta mig. Vissa kommer jag aldrig förlåta

och jag kommer aldrig vända andra kinden till för det har dom inte förtjänat...

 Sägs att man inte ska hata men i detta

sammanhang kommer jag alltid hata, avsky,ilska, över att personen ens lever och andas samma luft.

 Er andra önskar jag en fortsatt trevlig vecka.

Sköt om er och krama om era föräldrar som ännu finns i livet.

Känner tomhet, dumhet, tänk att det finns massa frågor jag vill ställa min mamma. Får väl ha en seans om jag ska kunna få veta allt jag vill.....

  Jag inser nu att mina 

ord är och förblir tomma löften.

  Ska i fortsättningen sluta

ge löften som jag inte kan hålla. Med denna ryggen

bygger jag luftslott tyvärr.

  Hade så mycket planerat denna veckan då vi

är barnfria och allt går åt h-vete för att jag inte

orkar eller klarar av att hålla uppe ryggraden.

 Känner mig arg, besviken, hopplös och trots

alla värmande ord från min fru så orkar jag snart 

inte hålla fasaden uppe mer.

 På ytan är allt bra egentligen, men på djupet

kämpar jag varje dag med mig själv, våran ekonomi, vill

kunna leva ett liv utan att behöva få magknip i slutet av varje månad och veta att det tar 19 dagar tills nästa inkomst....

 Kedjorna känns tyngre och tyngre....