Utan vår vän/granne Anders?

Han får oss båda iofs att se utomordentligt lata

och handfallna ut men samtidigt sätter han eld i baken, kommer

med lösningar som vi inte tänkt på och frågar ut oss om hur och varför

för att se om vi ändrar oss känns det som.

Han är som en enegizer bunny som går likt sin bil

i sportmode utan bränsleförlust. Han har allt, lånar alltid ut det vi saknar och kan han så fixar han vår bil om vi fixar delarna. Värd sin vikt i guld så har han även ett hjärta av "stål" som aldrig veknar...

Sen har vi hans eminenta hustru Annika som har tålamodet med att leva 

med han och tålamod att lyssna på våra klagomål/krämpor och som alltid finns till hands. Ja ni fattar vilka grannar vi har, man känner sig välsignad till den grad att ett tack inte räcker till alla gånger.

Idag fick JAG gjort första punkten på Min Lista och det känns som en bra början på detta året. Kommer jag halvvägs i år så blir jag nästan nöjd.

Eller vad säger du Isabell?