Vart den kommer gå är det ingen som vet

men vi kommer stå sida vid sida och lösa

det allt eftersom.

Jag kör vidare där jag slutade igår.

Film efter film, efter film och där i mellan går jag ut med hundarna

lagar till något att äta och inväntar mitt hjärtas kärlek.

Men innan nästa film MÅSTE jag snygga till mig.

Ser ju ut som en uteliggare orakad som jag är. Fick ju dra 

huvan över huvudet när jag gick ut med hundarna så ingen

skulle se mitt hemska ansikte.

AFK...

Tillbaka som en helt ny människa och

0,00003 gram lättare.

Middagstiden blir en smula senare idag så

jag får hel enkelt avverka några filmer till sen serveras

det ugnsbakad falukorv med potatis.

Vad erbjuder ditt kök idag ? 

Ja så startade brevet från Vårdcentralen.

Brevet var från min nya läkare som hade gått genom

svaret efter min röntgen.

"Den visar diskbråck vid C3-C4-nivå utan nervpåverkan.

Ett till diskbråck på C5-C6- nivå med nervpåverkan på båda sidor

men med mer uttalad på höger sida. Även diskbråck på C6-C7-nivå

med nervpåverkan på båda sidor. Det finns även vissa degenerativa förändringar."

Sen en liten notis som skrämmer skiten ur mig ärligt talat.

"Remissen till ortopeden som skrevs ut av kollegan är gällande schwannom 

i ländryggen"

Googlar på ordet "Schwannom" och får fram följande.

Neurofibromatoser är en grupp sjukdomar som tillhör de ärftliga tumörsyndromen och karaktäriseras av att det utvecklas godartade tumörer längs nervrötter, perifera nervstammar och/eller deras ändförgreningar.

Det enda som förföljer mig i denna texten är ordet TUMÖR tyvärr. 

Ju mer jag kommer läsa ju mer skrämd kommer jag bli så

jag kommer invänta svaret från ortopeden när jag varit där.

Vet inte om och hur jag ska tolka detta brevet 

så jag kastar mig in i en film så länge och ser om det sjunker in eller

inte. (APSKIT) ärligt talat.......

Efter att ha vaknat ännu en natt med

tryck över bröstet och illamående sov jag vidare

tills klockan nästan var 12 och dagen var förstörd.

Tog mina mediciner, kollade sockret sen gick

jag till datorn med ett äpple och öppnade youtube.

Minns att hustrun sa till mig igår

- Honom var det länge sen du spelade

Och det kom jag ihåg direkt så nu spelas han för fullt.

Minns denna låten spelades i min walkman på 

vägen hem i bussen från SAAB och jag sov som ett barn hela vägen

till bussgaraget (tyvärr) men gud så gott jag sov.

Denna låten är troligen en av mina stora favoriter

när det gäller Joe Satriani.

Även denna minns jag som spelades när jag tog

mina få powerwalks eller cykelturer. Gissa vad jag ökade farten 

dessa minuter som låten spelades.

Finns massa låtar som jag relaterar till olika stunder

i livet och jag hävdar fortfarande att musiken räddade mitt

liv samt mina barn. Min dotter fick musiken till sig redan i sin mammas

mage då jag satt hörlurarna på magen, kanske därför hon spelar

hög musik nu för det jag utsatte henne för.

Min son går nästan dygnet runt med lurar på

huvudet och eftersom jag sponsrar hans Spotify ett år

så lär han inte tröttna hoppas jag........

Med ett sundare liv och just nu

har jag för stunden slutat att äta efter 21.

Ja jag försöker skall erkännas och det verkar funka rätt bra.

Visst slarvar jag med att ta något sött men begränsar det

än så länge bara till lördagarna. Delar gärna med mig till frun 

som då protesterar och hävdar att det är mitt men så egoistisk

vill jag inte vara utan bjuder så gärna.

Måste försöka få in mer grönsaker i munnen

vid fler tillfällen än sommartid då vi som oftast grillar

och endast har en sallad till. (måtte de bli grillväder igen)

Mer potatis och mindre pasta.

Pasta är tillgjord medans potatis är naturlig och ibland

mycket godare och mer mättande till middag.

Största problemet är att hitta matlusten på

morgonen som alla säger är så viktigt. När jag vaknar är jag

oftast illamående, har lätt huvudvärk ibland och hemska ryggsmärtor

ska jag vara glad jag får i mig en banan eller äpple.

Snart mitten av januari så det är dags att 

komma i normala former igen. Lite matpengar på kontot

och nya recept att prova kanske och det brukar göra vardagen

en smula roligare. Har ju all tid i världen på dagarna att finna

nya maträtter så det ska jag roa mig med nästa vecka.

Hustrun får bli min smakprovare och recensent

sen får vi se om jag kan finna några vinnande nya koncept som

kommer gå hem hos henne.

Har ni något nytt man kan testa ?

Krossad, skalad och uppäten.

Kanske inte ordagrant men de senaste dagarna

är det något som gnager inom mig. Inte hanterbart när

man inte vet var man ska sätta fingret utan bara gissar sig fram hela tiden.

Största problemet just nu är synen så jag kontaktade

ögonmottagningen och inväntar svar från läkare. Sitter man 3 meter

från tv:n och inte ser texten så krävs antingen fler laserbehandlingar

eller glasögon.

Kan dock inte skaffa glasögon förrän jag vet om det skall

göras fler behandlingar så jag får snällt sitta och gnugga ögonen var 5:e minut

och sen förlita mig på min skolengelska som fortfarande hänger med stadigt.

Även kontaktat Vårdcentralen för att se om jag fick svar

på röntgen och har igen fått ny läkare (suck) som inte gått genom sin

mail gissar jag så där får jag nog vänta ett tag.

Så varför mår jag som jag gör ?

Vem ska jag fråga härnäst ?

Ringa öppen psyk ligger närmast på på tur gissar jag.

Inget roligt ställe att åka till numera. Spilla sitt inre förr var för att

finna en anledning men nu känns det som ett tvång.

Ja får se hur jag gör.

Kanske inte alltid sol utan det blir

starten på något nytt, nytt liv strävar uppåt.

Växtligheten strävar, människor strävar ja även djuren

strävar efter förändringar. Jag har insett att mina förväntningar

kan inte ske om jag inte gör något åt det själv.

Igår rev jag loss något som fick mig

att känna lättnad och en dag kanske jag kan gömma, glömma

mitt hemska förflutna och bli förlåten.

Det är en lång resa att göra och jag är glad att

min hustru vill fortsätta den med mig. Kommer aldrig återgå till

den personen jag en gång var även om DU anser att du har tid, ork

att lägga dig i sånt du inte har med att göra.

Sopa rent framför din egna dörr innan

du smutsar ner hos andra.

God fortsättning till er andra.

Det var den tiden på året då

man ska göra det där som nästan alla andra

gör utom min hustru och Tobbe.

Ska försöka finna den smala vägen

och innan sommaren gå ner några kilo så

jag vågar visa mig ute med bar överkropp.

Det var väl en fördel med att bo på landet för

där kunde ingen se mig. Här har vi busslinjen utanför

dörren så sätter jag mig på altanen kommer bussarna få omdirigeras

annars kraschar dom.

Hur det ska gå till har jag inte planerat ännu

utan det är endast i förstadiet innan det går från praktik till handling.

Går jag 3-400 meter hemifrån spränger ryggraden sönder och mitt

vänsterben sväller upp och risken för blodpropparna är större.

På måndag ska jag ringa Vårdcentralen och se om det finns

några svar att få innan jag ger mig på nästa problem....

364 dagar kvar på detta året så det finns tid kvar att sparka

på så vad som helst kan hända egentligen.

Nu hoppas jag på nedförsbacke hela vägen ner. . . . . . . 

God natt med er och se upp för isen.

Från Blåsut !

Ett Blåsut som igår liknade nyhetssändningar

från Bagdad. Jag är ingen demonstrant när det gäller

fyrverkerier men det skall göras på RÄTT plats.

Här uppe på andra sidan bron finns massor

av platser där man kan skjuta och sen gammalt är

Blåsuts gator små och smala men husen enorma

så ställa sig på en av dessa små gator (t.ex. våran) är

ingen smart idé och heller inget roligt för alla husdjur.

Efter denna bombning som varade ganska kort tid tar det en

längre tid att plocka upp spillrorna av en sönderskakad hund

och katterna såg vi knappt på hela natten.

Idag ligger Daisy på soffan och vi kan inte

urskilja om hon är till freds eller har "raket-bak-fylla" men så

länge som hon inte skakar sönder får man ta det som ett 

gott tecken. 

Fanns en del som troligen ligger hemma nu med 

skalle värk, supertörstiga och sugen på pizza men vi är ingen av dessa

så idag ska jag tillaga kalops.

Påminner mig om...

Kan slå vad om att min dotter haft denna åkomma

någon gång i sitt liv. Eller ?

Någon annan som känner sig träffad ?