Ja man kan ju verkligen undra.

Jag har råkat ut för mycket i mitt liv men

inget så märkligt som beteendet på Instagram.

Jag får PM nästan varje dag från unga, singlar, okunniga

tjejer som ej är förmögna att fatta vad man säger åt dom.

En del känns som robotar, en del använder sig av google translate

och en del använder inte skallen alls.

Dom hoppas och tror att man själv inte är kunniga

och fattar vad dom vill men jag må vara dum men inte

helt tom mellan öronen. Ibland ska man besöka deras sida,

ibland vill de att man ska satsa på bitcoin och använder

smekfulla ord som den sen tror ska få någon på kroken.

Visar dom alltid för frugan och vi skrattar åt

det varje gång. Har fått människor som skriver "i love you"

och jag svarar "ask my wife" och dom orden verkar de inte

fatta alls utan fortsätter så man undrar hur deras

språkkunskaper är egentligen.

Den senaste kom idag och till 98% så börjar alla

med Hey, Hello, How u doin, Whats up... Redan där tappar jag intresset

och börjar jävlas med dom BIG TIME.

Om de kunde börja med att gilla bilderna man lägger ut

och kanske skriva en rolig kommentar uppskattar jag mer

men de börjar med PM bevisar att dom struntar fullständigt

i bilderna och har en annan agenda tyvärr.

Avslutar oftast med "leave me alone, try Tinder, get som one younger"

men då bedyrar dom att de inte är ute efter en "hook up" så

varför prata med en som jag skrev idag "old dude thats hapily married"

går utanför mitt förstånd.

Återkommer.....

Ljuden jag hör runtom mig just

nu är plågsamma.

Plågsamma på så sätt att jag påminns

om vad jag haft men inte längre har.

En VERKSTAD där man kan pilla med sina verktyg

som man längre inte har kvar.

När vi lämnade gården fick jag sälja av alla

roliga leksaker som kvinnor skulle kalla det.

Ljudet av dessa leksaker hör jag nu och jag

blir en smula sentimental...

Vet inte ens om jag skulle kunna göra

något konstruktivt med dom men mest saknar

jag nog kompressorn och spikpistolen.

Alla roliga saker jag gjorde med gratis material

fick både kropp och knopp i harmoni och det saknar jag.

Kanske en dag får jag råd och plats med detta igen

men det är inget jag tror på just nu.

Lämnade en önskelista till frun inför min kommande 55 års dag.

Fanns endast en sak jag VILL göra och det är att få

åka till Göteborg och prova på att skjuta på skjutbana.

Ser så enkelt ut på film eller dokumentärer

man det rekylen är jag en smula rädd för. Vem vet om det kommer

ske, vet dock att det finns omedvetet på min "Bucket list"

någonstans i bakhuvudet så jag håller tummarna.

Nää... slutar drömma

och återgår till att se på Tuna fishing istället.

Förresten, på tal om fishing så tror jag att jag

blir "phished up" på Instagram igen. Händer oftare

men denna gubbe luras inte så lätt. berättar mer sen.....

Ja lite så känns det för oss båda

just nu.

Saknar trädgård, saknar enkelhet, längtar

efter utrymme. Att komma hemifrån är inga svårigheter

men sen när man ska hem blir det värre.

Allt kändes så bra, kanske en smula panikartat

men sen vande man sig, eller inte. Ja Tobbe du vet vad

detta handlar om så då slipper jag få klagomål

sen att jag rabblar osammanhängande och i gåtor.

Söker, söker och söker lite till.

Får napp sen ebbar det ut och det känns som man inte

riktigt fått chansen.

Upp på detta ska jag söka pris

på den väl kända barnsjukdomen på SAAB...

"Tänd kassett" så jag hoppas att Suzan svarar snart ;o)

Annars sker väl inget nytt denna veckan

tror jag. Hustrun jobbar 80% men har nästan 100% fullt

upp med att beskära, planera så ledig är hon väl

inte direkt tyvärr. Men jag vet varför och har accepterat

detta med öppna armar... *pöss-pårej-gumman*

Kalla regniga dagar verkar rulla in mer och mer.

Kan det vara så att vi sett det sista av sommarvärmen måste

jag medge att Augusti varit riktigt skön månad.

Saknar massa saker dock.

Har varken grillat hemma eller ute i naturen.

Har inte fiskat så mycket som jag hade önskat (förutom i norr)

och sen har jag inte som jag hävdat förut bjudit ut min älskade hustru

på picknick som jag lovat.

Har funnits olika orsaker som hälsan, hustrun utmattad

sen har vi inte funnit tid för varandra tyvärr.

Hon har endast haft 2 veckors semester och på den lilla tiden

hinner man verkligen inte återhämta sig så jag hoppas

innerligt att vi tar igen den förlorade tiden och hamstrar på

oss orken...

Något jag anser höra till varje sommaravslutning är

att se stort fält med solrosor så det vill jag uppleva igen

en dag. Böljande fält med stora solar är så underbart att se.....

Det är sen gammalt.

För hustrun som sliter kan jag förstå

men vad är min ursäkt?

Förr kunde jag lätt vara vaken till 3-4

på nätterna men numera gapar jag stort strax efter 21.

Somnar gör jag dock inte för det krävs mediciner för

att lyckas med den bedriften.

Tar jag Saroten så går det hyfsat

men om jag byter till Propavan så kryper hustrun

ut i soffan eftersom jag sågar grova stockar tyvärr.

Insåg igår förresten att vi sparade

pengar genom att INTE se filmen NOPE på bio.

Sämsta skräpet jag sett på länge som vi inte ens

orkade slösa tiden ut på.

Ikväll under tiden som frun sover

drar jag på mig hörlurarna och ser på en film

jag troligen uppskattar mer än gårdagens film.

Samaritan heter den <---- (Klicka)

Hustrun ogillar Stallone så jag får se den helt allena.

Sov gott

Och en liten del av skelettet med.

Eftersom infektionen blottat skelettet så

är jag mer eller mindre satt i husarrest utan

att få gå vidare till gå.

Hundarna måste rastas och det är väl allt

jag kan och få göra.

- Du ska inte göra så.

- Du ska inte stå upp.

- Ska inte, får inte, bör inte 

allt detta står mig upp i halsen.

Jag vill promenera, jag vill cykla, jag vill

plocka svamp, bär, fiska...

Kommer troligen hållas på replängds avstånd för annars

tappar jag förståndet. (Ja det finns en liten del kvar)

Sover för dåligt på nätterna och är grinig på dagarna

och det är nog tur hustrun jobbar och slipper stå på andra

sidan och utstå detta.

Önskar er alla en god natt

Har gått och idag är

en speciell dag.

Min hustru och jag firar 4-årig Bröllopsdag.

Tänka sig att JAG kom på detta före henne, det är

ett mysterium för henne tror jag.

Jag köpte 20 rosor (10 vita/10 rosa) till henne igår

eftersom vi var ute och handlade. Idag när hon åkte

iväg så påminde jag henne om årsdagen och varför

jag igår köpte blommorna.

Verkade dock som hon fick dåligt samvete

för något verkar gnaga inom henne mer än utmattning.

Jag är glad jag kom ihåg något för en gångs skull.

Fick bevakad frigång idag och inhandlade 2 nya 

böcker på Röda Korset så nu har jag några veckors,

eller ska sanningen fram så lär det nog ta månader med.

Två stycken Jens Lapidus följde med hem.

25:-/styck kändes bra eftersom pengarna gör nytta.

Troligen den enda butiken i stan som blir evigt tacksam

för att man handlar då jag blir trevligt bemött.

Firat dagen med varsin räksallad och snart

kommer hennes äldsta son på middag då erbjuds vi

en underbart god fiskgratäng så det ser jag fram emot. 

Sköt om er......

Ja hur ska jag börja egentligen?

Vi tar väl det från start som så många

andra berättelser gör.

Slå er ner med en kopp kaffe, te eller vin

ja va fan ta en öl också om du hellre vill det.

Måndag förra veckan var jag kanske ute på

vift i ungefär 10-15 minuter varav 4 sekunder

i slutet bestod av amazon regn.

Bytte kläder direkt men var ändå några timmar 

senare febrig och hemsk frossa. 39.6 visade den dagen

och det fortsatte tisdag (39.9) onsdag (39.7) torsdag (39.4)

men även med ett nytt inslag av kräkningar Tors, fredag, lördag.

Torsdag kl.17 åkte vi till Källstorp (Jourcentral) där

det förkunnades att jag hade en sänka på 165

jag fick en klapp på axeln och på vägen hem hämtade vi ut 

Dalacin 300mg.

På lördagen fick jag in till akutmottagningen

eftersom jag kräkts 2 ggr och ville råda bot på detta.

Det togs blododling, slapp läggas in om jag lovade att

följa upp detta på Diabetesmottagningen vilket jag lovade.

På söndag kväll upptäcktes en blåsa under foten

som va fylld mer var. Den brast sen under måndagen och jag bokade

tid direkt till fotvården. Kom in imorse och såret rengjordes

och sen skulle väl allt vara färdigt trodde jag.

Jag blev uppmanad att komma åter 13:15 för att

träffa fotteamet där 3 läkare och OTA ingick. Det visade sig att

infektionen denna gång satts sig i skelettet så först ner till

OTA för nya sulor sen vidare till röntgen.

Tror ni sen det var bra där ?

Inte då, hann väl knappt komma på bussen

förrän de ringde från röntgen där deras läkare

förkunnade att fler foton måste tas så jag ska tillbaka

igen imorgon för att komplettera.

NU är jag väl hemma, slut i kroppen, trött i knoppen

och lätt hungrig. Min sänka har vandrat från 165, 120, 46 så

nu ska jag vandra 3 månader med antibiotika och så hoppas

jag att det kan återgå till normalt igen va det nu

kan innebära för en så som mig...

Tack för att ni orkat med hela

vägen hit........