Ja man får inte smeknamn utan anledning.

Mitt första var "Ljuset" och det var inte för min vishet

eller för att jag var ljuset i någons liv utan jag var

mer eller mindre kritvit i ung ålder.

Maten man växte upp med då är tyvärr inget

som följt med numera. Visst jag gör mammas köttfärslimpa

och kokta kotletter men något så vidrigt som rotmos

har inte rört mina läppar sen jag var kanske 8 år gammal.

Men man växte upp, levde tuffa år med mobbing och då var

maten min tröst. Mitt mindre charmiga smeknamn blev då

"makaronen" och det var tyvärr grunden till dagens fetma.

Snabbmakaroner, plättar, pannkakor och mammas goda

gräddsåser fick kroppen att växten på bredden och längden.

Jag stannade på hela 191 cm och vid ålderdomen så sjunker man

tydligen så jag har kanske minskat 1-2cm skulle jag tro.

2003 stannade vågen på 144 kg och i dagsläget står nålen på

116 kg. Hamnade under hundra när jag 2016 fick min första 

massiva infektion i foten och landade på 98.7 kg och det vore

en dröm att kunna nå 100 kg igen och sen stanna där.

Det hela handlade om att ha någon slags impulskontroll

men den verkar inte finnas där alls. Det känns som de gamla

såren river upp nya saker inom mig och den enda trösten

verkar vara MAT !

Jag har mina förhoppningar att de nya skorna ska hålla

mig på rätt spår i läkningen så fotvården en dag säger att

du kan börja göra dina Powerwalks igen utan att riskera något.

Är inte där riktigt ännu så jag får avvakta besöket nästa gång

hos fotvården och ett besök till röntgen/ortopeden och se vad

allt visar sen får vi se hur/om vi kan gå vidare.

Man har ju för f-n blivit 55 år gammal och kan inte knata

runt med detta bildäcket runt midjan resten av livet.

Det är en mörk kärlek......

" Dark love
Out of the light, we need to hide
Dark love, love
Oh, let's run away tonight
Dark love
Child of the night stay by my side
Dark love, love
Oh, let's hide away tonight "

Ingen ursäkt denna gång!

Har haft massa saker att skriva om men gjort 

annat med tiden istället.

Rent fysiskt mår jag ungefär samma men har börjat 

att röra mig mer utomhus. Mera Netflix mellan varven har

det blivit med utan att ha dåligt samvete.

Vi (frugan och hudarna) tog oss en lång tur förra veckan.

Det blev nästan 5 km och jag hade både nya skorna och ryggkorsetten

på och det kändes bra. Sen när tog jag av mig korsetten

gick allt åt h-vete men hellre det än att foten lider.

Satsar på att försöka bli sårfri i år om det går.

Levt med fot sår i snart 8 år (september) så nu får det vara bra.

Imorgon ska vi shoppa åt frugan.

Hon vill ha hantlar och träningsbyxor nu när hon börjat träna

och köra yoga på heltid. Kanske kommer använda hantlarna

själv ibland om jag får lov. Kvällen kommer vi spendera på Bio

då vi ska se The Beekeeper... En film med Jason Statham kunde

inte ens hustrun säga nej till.

Har även igår för andra gången beställt från Temu.

Första gången var ett test och denna gång var det mer planering.

En order på 267:- så fick jag ett par Bluetooth hörlurar, en påse

med 100 pluppar till bilens interiör och slutligen väggfästen till

våra fiskespö så dom slipper stå på golvet.

Beställde igår och mi ordet har reda skickats och beräknas komma

tidigast 28/2 och senast 6/3 så jag är verkligen spänd av förväntan.

Min mobil har tyvärr inget uttag för mina Koss lurar så jag fick snällt

beställa nya och på samma gång slipper jag sladdar då lurarna är

trådlösta.  Kan inte leva utan musik så nu med en 4h spellista kommer

musiken att flöda igen under mina promenader, cykelturer ja t.o.m

under mina stunder bakom flötet.....

Detta ord måste vara ett manligt släktord.

Jag vet inte hur ofta hustrun ber mig och sin son att

göra saker och till 99% av gångerna svarar vi

"SEN" eller "GÖR DET SEN" och när hon frågar sin son

- När är sen? svarar han alltid

- "SEN"

Så nyss ångade om henne efter sin lektion om

hur trött hon är på ordet och ville det skulle plockas

ut ur Svensk ordlista omedelbums.

Ja helga vilodagen är det inte tal om utan det ska plockas

undan, dammtorkas, dammsugas, skura botten av Karls Grav

innan man ens kan tänka på att vila.

Nu fick ja höra ordet "sen grej" och det verkade som hon

va trött på något nytt som jag skjutit framför mig och inte

gjort. För familjefriden skull hjälpte jag till lite men hon gjorde 

det mesta på eget bevåg och klarade av det galant.

Men nu ska jag slappa en stund. Lägga upp en spellista

på Spotify som ska dunka i öronen under mina tilltänkta

Power Walks. Ska försöka mjukstarta med en kort slinga som

jag sen kan utöka, med de nya skorna kommer det gå

mycket lättare utan tvekan.

Väl mött

På årets sista januaridag.

Vart ett långt uppehåll nu i januari där man har inte varit utan

att haft något att skriva om utan jag har saknat tid och rum.

Haft födelsedagsfirande och sen en middag för mina barn

och barnbarn. Min lilla Haylie fyllde 1 år och jag själv några 

dagar senare lyckades fylla 55.

Har genomgått en skön behandling genom att besöka

OTA i måndags. Fick telefonsamtal under tiden som hustrun

hade åkt till veterinären i Fräsfors för att klippa klorna

på Daisy. 

- Hej det är Per.

- Dina nya skor har kommit.

Vi bokade tid att komma så fort hustrun landat hemma

och kunde köra in mig. Fick med mig 2 par nya skor som

sitter så otroligt skönt och jag går som på moln.

Ryggen tar stryk fortfarande under promenaderna men

det finns inget man kan göra åt det mer än ta på mig ryggstödet

vilket jag glömmer 70% av gångerna tyvärr.

Jag är så nöjd med dom att jag försökte få hustrun att 

skaffa liknande skor och sula för hennes ömmande fötter.

Får se om jag kan lösa det hela när Per landat i Sverige

igen efter sitt 3 månaders resande.

Nu ska jag kasta mig på sängen och vila ryggen en stund

före middagen och sen invänta kvällens drabbning mellan

Liverpool - Chelsea...

Vi möts nästa månad

Bäddade ner hustrun under filtar, täcke

efter en lätt massage.

Satte på lite avkopplande musik och tände ett

doftljus och sa till henne att slappna av.

- Skojar du eller?

- Inte min grej riktigt.

Nej ingen av oss har riktigt anammat detta ordet.

Ibland blir det ett måste annars kan man hamna

helt fel i kosmos säger dom som vet.

Tog kanske 8 minuter innan hon ropade

efter springnota, pussa mig och står nu påklädd

och ska gå ut med Daisy.

Tänkte ni ville läsa lite annat för det finns

dagar som är väldigt bra och det gäller att

ta vara på dom för vem vet vad som sker imorgon.

Allvarligt talat alltså.

Hur klarar man av att lyssna på pianomusik

och porlande vatten utan att bli galen och pinknödig?

Tur hon gick ut så jag kan byta.

Jag må vara snart 60 men min musiksmak

kommer aldrig att förändras som tur är.

Vissa delar av mig lever kvar i 80-talet

men det erkänner jag inte högt. (schyy berätta inte)

Klagomur på väggen ovan.

Förr så brydde jag mig om vad jag skrev

och vem som läste. Var försiktig med att 

inte förolämpa den som läste.

Numera är jag mer ärligare men jag kommer

inte hänga ut människor som gjort mig ont.

Jag kan säga att sånt hänt men inte vem för det

har ingen annan med att göra.

Har sen igår fått kontakt med nya Facebook vänner

som jag saknat sen tiden på SAAB.

En person som jag verkligen fastnade för och

som kunde tygla mitt humör och var inte rädd

för att säga ifrån.

Jag sattes på plats ofta med all rätt.

Det inser jag nu men då rann det ut på andra

sidan och nästa dag var jag sju resor värre.

Kunde vara väldigt långsynt och sur för lilla

minsta men nu i efterhand fattar jag varför

och gör mitt yttersta för att inte återvända

dit igen.

Men nu är jag mätt.

Orkar inte hetsa upp mig som jag gjorde förut.

Förr så livnärde jag mig på ilska och hade nästan

skygglappar på hela tiden.

Kan tyvärr inte säga att jag är 100% återställd

utan  varje dag är en ny fight som jag måste

ta mig genom.

Ska smälta middagen en stund nu.

Hustrun har gjort en smarrig, kryddad pastagratäng

som nu lägger sig tillrätta i magen.

Hur har din helg varit?

Men det löser sig troligen en dag.

Inget känns roligt, inget känns som det ska

Inget är nästan som det brukar vara.

Värsta man kan göra är att analysera sönder det hela

och det har jag gjort hela mitt liv.

Lite bubblade nog upp till ytan nu i dagarna då

jag gick med en Facebook grupp för alla vi som

äntrat SAAB AUTOMOBIL AB i Trollhättan.

Det var mest den sociala biten jag kan sakna nu

men det bittra hatet, lögnerna hjälplösheten

man kände kommer jag aldrig mer sakna och det är

det som tränger sig på just nu.

Det blev hela 16 år och alla var inte anus utan

vi var ett sammansvetsat gäng på olika avdelningar

Var dock dom sista åren som raserade ALLT.

Mitt psyke fick ta den värsta smällen sen fick

kroppen ta resten. Det är som med en anställning.

Först in sist ut...

De första överskuggas av alla de 3 sista åren

då jag fick brottas med "mobbing" "hat" och sen kom

lögnerna tillsammans med stressfrakturer, magkatarr,

ytliga magsår och slutligen diabetes.

Samlade till slut ihop mig efter många år

och efter tjat så sökte jag till öppen psyk efter

flertalet självmordsförsök och ett psyke som var 

helt väck.

Utredning startades och diagnoser sattes

och sen dess har jag fortfarande brottats med mina

hemska tankar, mitt tidiga beteende som drabbade

ALLA i min närhet.

Just nu pågår en konflikt med mitt inre

och jag ska försöka hålla mig över ytan och inte

sjunka så djup som jag gjorde förr.

Ni som känner mig vet hur det är

och ni som står mig närmast är jag så tacksam för

att ni finns och bryr er.

Om någon kommer läsa den är en sak men

jag kör på och kanske blir det en hit eller anus.

Antalet har minskat den sista tiden så kanske är det så

att jag tacklat av och tappat fler än jag trodde.

Angående 2023 så minns jag inte så mycket av 

det första halvåret för det hamnade i skymundan när jag

fick beskedet att jag var tvungen att åka in akut

för att först röntga sen gipsa foten.

Låter inte så hemskt för vissa men för mig blev

det ett dråpslag. Hur ska vi lösa rastandet av hundarna?

Hustrun fick ta lunchen till att åka hem ett tag och det 

funkade inget vidare så vi fick underbar hjälp av en god

vän Anna som tog sig tid för att ta ut hundarna.

Jag lyckades även att få "Snickar-Micke" att rasta

Daisy de stunder han hade tid. Svea är en smula lättare och verkar ha större blåsa än Daisy så till slut gick det.

Såren läkte på 3 veckor och jag fick upp hoppet.

Ja tills jag fick ett nytt virusangrepp på en ny tå

som vi nu bekämpar med alla medel.

Gipset var sagt skulle sitta 3-6 månader först men 

ändrades till minst 8 månader så just där vid den punkten

sjönk mitt psykologiska välmående till botten.

- Hur mår du? fick jag frågor om ofta 

och jag var i min bubbla och svarade försvarande

- Jo det går, foten hänger kvar men innerst inne

var jag inte alls bra. Jag var i en situation jag aldrig 

varit i förut. Kände mig handikappad, hjälplös, förbannad.

Dagarna gick, veckorna, månader och jag fick sluta med

massa intressen som att fotografera, fiska, cykla.

Satt i rullstol kanske 3 månader när jag kallades in till

ortopeden för nya röntgen bilder och det sades att

för dagen inte fanns några spår av Charco fot men för

säkerhets skull skulle vi avvakta några veckor.

Veckorna gick och jag rullade runt i rullstolen.

Ny kallelse kom och jag skulle röntgas igen. Bilderna

analyserades dagen efter och läkaren ringde och förkunnade

de mest fantastiska orden: - Du kan ta av gipset och börja

gå utan för även denna gång såg man inget hot kvar.

Jag som hade mars-april som slutmål 2024 var stormande

glad och är försiktig med vad jag vill och önskar men

2024 blir nya försök till att bli sårfri igen.

Nu i skrivandes stund har jag inget sår under foten 

utan ett elakt helvete som inte vill släppa på tåns ovansida

och stortån som hade läkt har öppnat sig igen och blöder

tyvärr igen.

Så vad ser jag fram emot av 2024 tro?

Jag vill göra saker som jag skjutit på för att

jag satt gipsad i rullstol. Jag ska cykla mer, fiska

mera och med ny kamera ska jag fota skiten ur denna

kamera och ge mig på att besöka nya platser dit den

gamla kameran aldrig fick uppleva.

Vad har ni för förhoppningar, önskningar

av det nya året? Frågat förr om någon av er avlägger

nyårslöften men får sällan svar.

Passar på att önska alla nära och kära