Läkningen går vidare.

Inte bara foten som ska läka utan psyket.

Känns som jag fått ta smällar från alla sidor

och har inte riktigt återhämtat mig.

Det ena har avlöst det andra och nu börjar

jag sakta låta allt sjunka in och det bearbetas

tro mig.

När man väl sitter ner en stund och tänker efter

vad jag gått genom så är det fortfarande uppförsbacke

och det sitter garanterat människor och säger att de har

det mycket värre och jag vet det.

Alla hanterar sin sorg på sitt sätt, sina plågor känns

som värre än andras och vi hanterar dom olika så varför

ge sig på andra för att må bättre själv är min fråga?

Sköt om ditt, ta hand om dig, din familj

för du har bara ETT liv vare sig det är kort eller

en evighet. Att trampa på någon som ligger ner bättrar

inte dina chanser utan säger mer om dig än de du trampar på.

Nu ska jag trampa ut och rasta hundarna

innan jag ska laga middag....