Har jag varit sådan.

Har aldrig mig veterligen haft höstdepression

men idag känns det som något är på gång.

Olustig känsla som kryper på mig.

En känsla av att inte duga, inte räcka till, inte ha råd

inte kunna kontrollera min hälsa som jag BÖR göra.

Känner mig otroligt oinspirerad, osocial, ja jag

fick närmast panikångest senast vi var på restaurangen.

Massa folk, röster, musik (hemsk) servitriser som skulle fråga

3-4 gånger om allt smakade bra, om det saknades något...

Ja lugn och ro saknades.

Ska medge att även om min bordsdam var uppskattad,

vacker, glad så hade jag panik och ville hem. Svårt att sitta

still, oro i kroppen så jag kan inte ha varit ett trevligt sällskap.

Magen mår inget vidare så antingen en portion

av ångest & antibiotika kan jag tänka mig spelar in där.

Fantasilös när det gäller mat, gjorde lunch bestående av

råkost (riven morot & vitkål) med köttbullar.

Mitt liv i ett nötskal !

Så nu har jag fått gny av mig en stund.

Tänk att man kan hänga upp sig så på ett enda

litet jävla ord och sen inte kunna släppa taget om det.

Trots regn och rusk hoppas

jag ni får en skön söndag....