Jag är van med att prata först

och sen bli tillrättadvisad efteråt.

Att tänka "efter" har aldrig varit min grej tyvärr...

Igår när jag satt och la ut reklam till vår

Loppis så frågade jag efter loppis-lådor som kanske

folk tröttnat på och ville bli av med.

Någon ville sälja en bananlåda med gossedjur

vilket INTE går att sälja eller ha utomhus  där

Loppisen befinner sig så där tackade jag nej.

Helt plötsligt så haglade det in meddelande

från alla hörn och kanter med människor som ville

skänka till oss. Mest förvånande var att Västra Tunhems Scoutledare som anordnar det mesta känns det som talade om för mig att deras lager behöver tömmas och det krävs en täckt kärra.

Aldrig i mitt liv hade jag räknat med detta.

Hon skulle dessutom be ALLA som ska sälja på Västra Tunhems Loppis 23/9 att skänka om de inte ville släpa hem sina lådor igen...

Vad ska man säga?

Jag är enormt tacksam, förvånad, glad, chockad...

Nu blir det till att städa undan i magasinet så vi får plats. Det som vi inte kan sälja eller får plats har vi valt att skänka till RÖDA KORSET...

Så med mat i magen och nyfunna krafter

ska iaf jag ge mig ut snart till magasinet och städa upp,

planera hur vi ska lägga upp det hela. Tror dock att om jag ska få med frugan nu efter maten kommer det krävas KAFFE tyvärr... ;o)