Är allt man känner efter gårdagens 

bekännelse. Att öppna sig sådär är inte min grej.

Var inte många som visste om utan det var de närmaste

vännerna och kanske numera en del ovänner med.

När man ofrivilligt fasar ut den medicinen som ska

hålla mig på banan så är det inte mycket som behövs för att

det ska skita sig grovt. Idag mår jag inget vidare och jag accepteras

av min hustru och barn och det styrker mig enormt.

Vi går båda genom en tuff tid nu så vi tar en dag i sänder

och hoppas det går vägen. Om jag verkar frånvarande, nedstämd

och kanske en aning taggig så vet ni varför.

Imorgon blir det samkväm med fiske och grillat.

Tänkte ta med oss mat och grilla korv. Bäst för mig och Danne är

att hustrun ska ha med sig kaffe så då överlever vi som tur är.

Vårat mål blir Oljehamnen och där ska vi vara

några timmar hoppas vi på. Bara regn håller oss därifrån

och kanske inte ens det.

Sköt om er...