Allt känns inte alltid hopplöst...

Man ser ljuset vissa dagar, ibland i början av tunneln

och ibland i slutet... Jag vill mycket men känns även ibland att

min vilja, önskan kan kväva dem som står mig närmast.

Är ALDRIG min mening !

Ber om ursäkt för alla som jag sårat med mina

dumma kommentarer eller påståenden.

Är nog det levande beviset till att jag talar först

och tänker sen tyvärr.

Sägs att jag har ett hjärta av guld

och alltid bryr mig om.

Börjar tyvärr tveka på mig själv just nu.

Ni får nog tänka om ni med kanske.

Ska försöka själv att tänka före jag öppnar munnen.

Kanske man sårar mindre på det viset.

Vet att allt inte kretsar runt mig men om man inte

talar om hur det står till vet jag inte vilket ben jag ska

stå på känns det som...

Tar en korv till tack........