•*¨*•☆¸.•*¨*• Tomten •*¨*•☆¸.•*¨*•

Alla inlägg den 8 november 2012

Av Michael - 8 november 2012 22:50








Fann en gammal blogg med massa underbara minnen...

Vill dela med mig om något underbart roligt.

Läs gärna !

 

 

Jaha…

 

Knappt hade man kommit hem igår förrän de var efterfrågan på en helgblogg. Ja gav beskedet att den skulle jag sova på och de gjorde jag och samlade kraft och ”Inside Information” ur min minnesbank. De var massa intryck efter denna helgen med och min vän Catarina sa att denna bloggen kommer du fixa som vanligt så jag får ta henne på orden och se va som kommer fram från fingrarna.

 

 

Fredag !

 

Satt uppe på torsdag natt ganska sent för som vanligt ska jag alltid komma på saker i sista minuten. Jag satt uppe till klockan var 4-5 på morgonen för att spela in musik till mig och 2 album till Catarina. Sen så stupade jag i säng för att vakna 2 timmar senare på fredag morgon.

Från 7 till 12:30 gick jag runt i en dimma mer eller mindre kändes det som. Ja åt knappt frukost och jag somnade nästan när jag duschade. Nervositeten kom allt närmare och jag började packa min väska de sista timmarna innan tåget skulle åka.

 

 

Jennie var hemma från skolan p.g.a hon var förkyld, men hon fick åka med upp och släppa av mig vid järnvägsstationen.

De åkte direkt efter att jag tagit mina väskor och sen gick jag och satte mig vid Perongen. Fick sitta där i 30 minuter ungefär men de gjorde inget för vädret var underbart skönt.

 

Tåget kom och jag klev på…

Det tog ungefär 20 minuter för mig att gå från att inte känna något och sen bli genomförkyld. Satt med rinnande näsa och nös hela tiden på vägen upp. Med sen ungefär 20-30 minuter kvar så började mobilen plinga och sms började komma i täta floder… Vissa värmde min själ och andra fråga var jag var. Sen började telefonen ringa och när man är på tåg så räknar man inte med att man åker genom dalar och mellan berg och då får man samtalsproblem vilket jag märkte snabbt.

 

 

Fick 3 snabba samtal och jag gissar att mina medresenärer säkert va glada för att min signal va avstängd. Jag fick sen några nya värmande sms och även en fin bild att vila ögonen på hela helgen. Peter började vänta tålmodigt vid stationen i Karlstad och förklarade med ledord att han va mörkrädd och satt i en vit Volvo. Inte klokare av de så gick jag av tåget och ut från stationen och började leta efter någon som satt i en vit Volvo och såg mörkrädd ut i strålande solsken. Lyckades inte sådär värst bra så jag fick ringa och på min dålige värmländska fråga denna inföding vart han befann sig någonstans.

 

- Ja är här… fick jag till svar, tack för den passningen farbror Melker… :)

 

Men jag fick till slut tag på han och stuvade in min packning i hans bil för att sen köra ut mot Bergvik där jag skulle handla mat. Shoppandet gick väldigt fort och vi gick till bilen för att stuva in maten och sen vände tillbaka in i butikerna igen. Jag kunde ju inte bara åka därifrån utan att gå in i Färjestads souvenirshop. Jag höll hårt i plånboken och köpte ett nyckelband till Jennie och ett mobilsmycke till mig själv.

 

Sen efter det besöket skulle magen ha lite och de fick bli en QP Hamburgare på ”Donken” (Bennys favorit gourmet ställe) sen fortsatte vi vår resa ut till Bomstad och campingen där vi skulle leva loppan en helg till.

 

När jag och Peter närmade oss campingen kastade jag in en mp3 cd som spelade de gamla introt i LLA  ”Manowar – Warriors of the world united”  den dunkade ljuvligt i hans låda när vi äntrade campingens domäner… Vi rullade in som om vi ägde campingen rätt och slätt eller va det inte så Peter ? hahaha…

 

När vi kom fram till stugorna så satt en ensam Frida utanför på en bänk och spred solsken med sitt stora SMILE som satt med hela helgen. Imponerande hur någon kan sitta och le och skratta en hel helg. Antingen var vi så galna eller så trivdes hon i vårat sällskap helt enkelt. Ja att hon trivdes med Benny gick inte att missa alls. För att missa de fick man ha blindhund och svarta solglasögon… hahaha

 

Benny gav henne konstgjord andning hela tiden men de märkliga var att varje gång de skedde så kippade de båda efter luft. Jag som alltid trodde att de skulle ge luft inte ta bort den från varandra. Turturduvorna sågs ofta sitta som två mumier inlindade i ett täcke nästan dygnet runt. Den ena halvt nerkyld och den andra med ett värmande leende som fick den nerkylde att vakna till va 5:e minut och de kanske han behövde för alkoholen var inte framme vid den tiden den behövdes mest.

 

Vid 4-5 tiden kom ”Mamma & Hennes Unleashed Dog” och deras chaufför som var Elisabets mormor. De hade vart och storhandlat mat, vi fick inhandlat 10 kg räkor och 2 futtiga lådor kräftor… hehehe.

 

 

Allt stuvades ur bilen och in i stugorna medans ett inköpt partytält ställdes upp utanför mittenstugan. Vi gjorde oss hemmastadda och satte oss ner för att komma ihåg gamla minnen och sen var det gamla snacket igång som om de var förra helgen vi senast sågs. Tiden gick och vi inväntade den sista medlemmen i gänget som hade arbetat sent och fick ta ett senare tåg och möta upp med oss sen på fredag kväll.

 

Hon kom upp runt 20 – 20:30 och då var de allmänt kramkalas och till hennes stora förvåning presentutdelning eftersom hon några dagar innan fyllt 32 år.

Jag hade via gruppens vägnar köpt med en Princesstårta och den avslutade vi kvällen med i matväg men vi gick vidare med samtalen och groggarna började flyta. Peter kom ut till oss efter att ha gjort en snabb sorti på posten och kom ut till oss och satt och tjööte in på småtimmarna innan han spann loss vallgravar med lamellerna i sanden och åkte hem till säng/soffa vilket de nu vart.

 

Vi andra satt vakna några timmar till innan vi beslutade att, ja iaf jag gick in och bäddade sängen så den var klar för att äntras. God natt sms skickades och sen vart de dags att sova.

 

 

Lördag !

 

Vi i vår stuga slog upp ögonen runt halv 11 och då puttrade kaffebryggaren och doften av nybryggt kaffe har en speciell charm men jag dricker inte sörjan. Man gick upp och skickade sitt god morgon sms och sen va de dags för att kila till den lokala kisserian…

 

Dagen gick sakta fram i lugnt gemak och de var trötta utslagna vättar som gick runt sömndruckna och de var gött att ”Bara vare sej själve en stund” En del gick och bada och andra låg och vila medans andra satt och prata, fotografera, dricka öl (för de gjordes det verkligen mycket av ELLER HUR BJÖRN?) hahahahaha…

 

 

Björn fick agera måltavla denna gång för vi hade på känn att Benny skulle vara den samme som förra gången vi var där men han lärde sig av sin läxa tydligen och nu fick vi en annan att se upp emot. Ja eller ner snarare de sista sen på kvällen.

Timmarna gick och groggen flöt på i samma takt med ölen. Senare ringde Elisabets mormor och då frågade vi om hon kunde köpa med lite saker till vår Räk/Kräftfrossa… Peter hade snällt köpt 4 påsar med briketter till oss på fredags kvällen som vi skulle ha och värma oss med och de gick åt kan jag säga. Maten dukades fram och 2 stora enorma postorder lådor med 5 kg räkor i

 

varje damp ner på bordet. Man fick en kort ångest och kände ”Hur helsike ska vi orka äta allt detta idag” men när man väl startat så gick de ner. Kan ni tänka er att 10 kg räkor för 198:- gick att äta trots att de inte var köpta färska eller ur fiskbilen. De var otroligt gott och man fick nog i sig en sådär 3 kg själv och de fanns kvar till de andra med.

 

Sen återgår vi till helgens och troligen årets person i strålkastarljuset. Allas våran lille ”Björn” den här lilla atletiska spännstjärten hade tydligen plats för hur mycket vätska som helst för de fanns ingen botten i människan. Det var sit-ups och sen grogg, sit-ups och sen lite öl. Han drack de som kom upp på bordet och verkade INTE ha några som helst problem med att få ner det heller. Hur mycket han fick ner i strupen hann vi aldrig analysera men de var mängder och med facit i handen Björn så vet jag att du kände de själv för som du mådde på Lördagskvällen kan man inte ana annat än att de vart en aning för vått. Björn fick sig en kväll han aldrig kommer att glömma eftersom de var mer paparazzi fotografer än någonsin när han efter första vrålet ” VISA RÖVA FÅR DU POPCORN ” kom sen var hans ben mer eller mindre obrukbara. Han dansade hambo med partytältets stolpar och övergick snabbt till en tryckare för att sedan anfalla grillglöden och sen starta en kavalkad med bastanta kräkanfall runt hela stugbyn kändes det som. Han fick bäras in av 3 personer ja nästan av

 

 

Catarina ensam för pojkarna var ju ganska redigt runda under fötterna själva så den starke nyktra fick rycka in. När han väl kom in så fortsatte Björn med sina fontäner under sängen, i sovsäcken, i en Maxi papperskasse och avslutade med att somna i en plasthink. Allt detta under överseende av massornas kamerablixtar och skratt. Björn kvicknade till ibland under tiden och stirrade likt en massmördare på personen som stod närmast. Ögonen såg ut att vilja ploppa ur ögonhålorna och han började gny ur sig saker i värsta ”Babyspråk” ord som ”Ja skja inte kjäkas meja” och ” ja skja inte djicka meja” sen somnade han och sov hela natten utan några mer kaskader. Vi andra höll nog igång med drickandet (inte jag då) långt in på småtimmarna och ja tror vi kom i säng runt 2-3 på natten eller så.

 

Vi då som låg avsides från de andra fick en granne som snarka sig igenom våra vägar och det till att låta som om stugan var infekterad av husbock… Människa till att snarka har ja inte vart med om tror jag. De vibrera i hela vår stuga och ja avslutade de snarkandet med en armbåge i väggen. hehehe.

 

 

Söndag !

 

Morgonen var grym för ovädret hade dragit över oss och hela natten hade de stormat och regnat. För oss som vart kissnödiga fanns inga möjligheter att dra sig mot toaletterna utan man fick runt hörnet av stugan. Kaffet puttrade och spred sin ljuvliga doft igen och de var dags att kliva upp och få i sig mat. Efter frukosten var de dags att kila och duscha och de var en skön och behövlig sak. Ska väl erkänna att jag va lite slapp och missade att hjälp min rumskamrat att städa. Hoppas du inte är arg på mig för detta vännen… Hade inte en tanke på att du skulle börja innan jag kom tillbaka. Men när ja kom hade du svept över stugan som en reklamfilm ”Mr Muscle ! Loves The Job You Hate” Ska återgälda detta en dag vännen…

 

 

Efter städningen packade vi oss ut ur stugan och låste dörrarna och tog ett gruppfoto innan vi gick till campingens servicehus och postade nycklarna. 13:30 kom Taxin och hämtade upp oss för att sen köra oss till centralstationen. Där lämnade vi in vårat bagage i boxar och tog oss sen till Kebab House för att äta middag tillsammans innan avresan. Alla va ganska hungriga ja nästa alla skall sägas. Björn tuggade liksom maten baklänges, för att enklast förklara det begreppet så gjorde han som så att han stoppa maten längst in och när han starta tuggandet så åkte inte maten ner utan snarare mot munnens öppning innan han insåg att detta ska bara ner.

Efter maten drog vi oss tillbaka till centralen där vi satt och småpratade och alla var så gott som mer eller mindre helt utslagna av trötthet…

Vid halv 5 drog den första som skulle med buss till Örebro sen vidare upp till Sollefteå med tåg.

 

 

Nästa anstormning var vid 17:15 och de avslutades i lugn och ro denna gång och inte så stressigt som förra gången. Första gången jag slätades av på kinden av en orakad yngling och den erfarenheten vill ja inte va med om igen (Raka dig för fasen Människa) hahaha…

 

Vi sista 2 som satt kvar fick halvsovandes vänta tills vårat tåg skulle gå (18:05) och vi gick ut i lagom tid för att kunna få en bra plats. Visade sig att ännu en gång så var det problem med att lämna Karlstad för vårat tåg var borta. David Copperfield hade använt det och sen inte hittat de igen. Vi fick snällt låna ett annat tåg och åka hem med och de gjorde att våran tidsgräns spräcktes med 20 minuter typ.

 

 

Men vi fick en bra vagn och goa säten att sova i en stund innan vi var framme i Öxnered där jag klev av till en väntande familj och 1 skogstokig hund. Vi åkte hem och min mage fylldes med lite mat och jag ladda ur kameran och fick säga HEJ :) till någon och sen somna jag med näsan nysprayad av näsdroppar och var tryggt hemma i min mjuka goa säng igen…

 

Skulle inte byta bort dessa Vänner mot allt Guld i hela världen… Tack för att ni finns…

Vi möts igen 2oo7 mer galnare och till ett större antal hoppas jag… Sköt om er !

 

Micke (Farfar) (FORZA FÄRJESTAD)

 

ANNONS
Av Michael - 8 november 2012 15:51







För stunden.....

 

 

 

Man vet ju inte alls hur FK kommer mottaga beslutet

som läkaren har tagit. Men nu är bollen i rullning och processen är lång.

Förvånad över att jag kom in så snabbt. Remissen skickades för en månad sen och oftast kallas man efter mellan 6 månader till 1½ år...

 

 

 

Nu får vi se hur fortsättningen går.

Får passa på att skriva lite under tiden maten

tillagas. Idag gör jag pommes & fläskytterfilé... *mums*

 

 

 

Va blir det för mat hos DIG ?

ANNONS

Presentation

Omröstning

KOMMER 2019 BLI ETT BÄTTRE ÅR ?
 JA
 NEJ
 KANSKE
 SKITSAMMA

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12
13 14 15 16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26
27 28 29 30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Följ bloggen

Följ •*¨*•☆¸.•*¨*• Tomten •*¨*•☆¸.•*¨*•    med Blogkeen
Följ •*¨*•☆¸.•*¨*• Tomten •*¨*•☆¸.•*¨*•    med Bloglovin'

FEEDJIT

Översätt / Translate


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se