- Kämpa

- Visa du kan

- Va stark

- Du klarar detta...

Hela mitt liv har jag intalat mig att jag inte duger,

att jag hellre ser nattsvart på saker och ting för att slippa

bli besviken. Ärligt talat vilket skitprat!!!

Genom livet har en del talat om för mig

att så är fallet.

Idiot, cp-skadad, dåre, livsfarlig... Allt de där spelas upp mellan varven och känslan är som att ställa sig framför en lastbil med öppna ögon och inse att detta är mitt öde.

Får se vad som spelas upp i nattens tankar

för det är en sak jag är säker på kommer ske.

God natt

Var hur många som helst...

Första som slog mig var.

• Leo... Ja vem ska ta ut honom om jag kanske sitter i rullstol?
  
• Ny hund eller inte... Kommer jag kunna hantera vara utan hund när Leo beslutar att lämna in?
  
• Skilsmässa? Ja vem vet hur länge någon skulle orka med en krympling som ingen nytta gör längre.
• Avskärma mig från närmaste... Har börjat redan nu att försöka undvika prata med grannar. Orkar inte förklara, orkar inte fälla mer tårar än de jag gör i ensamheten.
  

Ja ni fattar att sömnen uteblev nästan hela natten.

Vaknade efter 6 imorse med samma tankar malande så de va bara att gå upp och göra de vanliga rutinerna.

Här hemma är dom vana med mina negativa tankar

och dom är verkligen svåra att bekämpa just nu tro mig.

Känner mig oduglig, handlingsförlamad, ja helt enkelt förbannat lat men VET att det finns en anledning som jag inte kan påverka i dagsläget...

Hur ändrar man sitt tankesätt ?