Vilket jag har sagt så många gånger

förut men ännu en gång måste det ske

innan jag åker ut på gatan.

Bor inte på "Lyckliga Gatan" just nu

men en dag kanske förändringens vind vänder

får man hoppas. Allt hänger på mig!

- Vad kunde jag gjort annorlunda?

- Varför gjorde jag det?

- Vad fann jag för tillfredsställning i att

ännu en gång försöka förstöra mitt liv?

Finner inte svaren tyvärr så jag får

trampa vidare i vattnet utan botten.

Citalopram är ingen livsviktig medicin

men den och Saroten förhindrar massa onödiga

händelser jag vill både förtränga och glömma.

Får hoppas att det dövar tankarna snart

för min vardag är verkligen ingen dans på rosor

just nu. Kämpar för förlåtelse och förtroende 

som många tar för givet. En nära vän sa:

"Säg inte förlåt om du inte menar det" och dom

orden har etsat sig fast.

Från djupet av mitt hjärta.........