Tydligen har jag självömkan!

Så kan man ju inte ha det så dags att

göra något åt det. OM man inte gillar det som skrivs

behöver man inte läsa. OM man läser och anser att jag

är en skitstövel eller liknande så håll det för dig själv.

ELLER säg det till mig öga mot öga och inte

bakom dold profil eller liknande.

Kommer ta några dagar innan Citalopramen

kickar igång igen och snart har jag troligen löst

den mest viktigaste medicinen nästa vecka så snart

är jag på banan igen.

Hustrun kommer troligen sent ikväll.

Snön faller rikligt i Göteborg och här med har det

ökat en smula. Nollgradigt och stora flingor faller så mysigt.

Troligen så smälter allt bort till nästa vecka så då kanske

det blir lugnare för snöröjarna. Just nu är det över 50 st som har

belamrats med nya snöskyfflar, ishackor, flis och salt och ska

göra sitt yttersta för att förhindra skador.

Önskar att jag kunde ta mig an sånt.

Älskar att skotta men eftersom kroppen HATAR det så låter jag bli.

Skulle någon be mig om hjälp säger jag sällan nej så vi får se.

Nu ska jag ut med hundarna 

Lite så som bilden säger är läget just nu.

Låt mig förklara.

Jag lever ju med ADHD sen en lång tid tillbaka.

Jag medicinerar, bedövar den med Citalopram som ska

ta bort ilskan, känslor och få mig att må bättre än innan

jag startade med den.

Som det är just nu med våra ekonomiska läge (uselt)

så slutar jag ta dom för jag anser (hjärnan anser) att när dom

tar slut har jag inte råd att köpa nytt.

Lägg sen till att jag ska även äta Trajenta mot diabetes och den har

jag inte heller tagit på ett tag. Dels för att den kostar 1700:- och har

iofs gått ner nu till 800 typ men med rådande tillstånd får den vänta

tills 18:e Januari tyvärr.

Vad är då kontentan av detta?

Ja mitt blodsocker skjuter i höjden och det räcker att jag

tittar på något ätbart så rusar det. Senast jag kollade blodtrycket

låg det på 156/84 (tror jag) och de va inte bra heller.

Jag sitter och grinar (i ensamhet) över hur dåligt jag egentligen mår

och måste visa mig stark inför alla (mest hustrun) så ingen förstår

hur jobbigt det är.

Vi kan ta ett exempel: Igår fyllde min dotter 26 och ni som läste

igår såg videon som spelades. Den valdes på hennes dopdag och när

den spelades igår så grinade jag säkert 20 minuter och bara tanken

av den händelsen då får ögonen att tåras nu. SÅ är det att vara utan

medicinen. Medicinen som jag själv valt att vara utan.

Igår när hustrun fick veta om det kom frågan (befogat)

- Gillar du att plåga dig själv ?

Minns inte om jag svarade men i efterhand har jag inget svar.

Söker inget medlidande för något jag försatt mig

själv i utan vill få det ur systemet.

Sen tanken av jul ger mig panik.

Finns nog inget som ger mig sån magkatarr

som julen detta året. Löser vi detta Älskade Isabell

så är allt annat en "walk in the park" rent ut sagt.

Tack för att ni orkade läsa !