När man insåg att jag gått upp

3kg så kanske det inte låter mycket för den gemene

men för mig märktes det direkt.

Kass passform på tröjorna och direkt

skyller jag ifrån mig på att de har krympt.

- Kanske magen som har växt?

flikade hustrun in med häromdagen.

- Visst är det "kanske" så 

försökte jag att vinkla det så det inte skulle låta

som hon hade 100% rätt men som oftast stämmer det som

hon säger.

Dagligen läser man om hur man LÄTT går ner

så och så många kg/dag, veckor, månader men det är inte 

så LÄTT för alla och verkligen inte för mig.

Man kan äta vad som helst utan att banta, träna

ja you name it så står det svart på vitt. Sen att man ska pillra

sig ner eller betala dyra pengar för att få ta del av dess hemliga

information som mänskligheten vetat sen stenåldern står inte.

Man MÅSTE röra på sig, äta gott och sen sjunka ner i soffan

är verkligen ingen god tanke även om den känns bra just då

men i den långa racet står man som förlorare tyvärr.

Sen i dessa tider kan man fråga sig: Vem fan har råd att äta sig fet?

Tydligen så har jag det eller så rör jag mig på tok för lite om

ens något alls mer än mellan sovrum till kök, soffan till kök....

Dags att inse att jag kommer inte att vinna något

genom att sitta stilla utan jag måste ge mig ut i oändligheten

och vidare vare sig jag vill eller orkar. Jag känner som så att jag förlorar

hellre min stortå än livet och kanske riskerar jag mer genom att trotsa

men nu är det slut och ni läste det här först.

Ha en skön söndag och tack för ni följde mer hit ner.