När man ser rad efter rad

om Corona och knivdåd varje morgon

känns allt hopplöst ärligt talat.

Corona kommer vi troligen aldrig

undvika (utom jag) men dessa knivdåd som det

står spaltmeter om varje dag är ju utmattande.

Mitt liv är inte alltid en dans på rosor

men när man läser om all bedrövelse varje dag

så tycker jag har det rätt bra ändå.

Min rygg och bensår känns triviala jämfört

med det som sker. Har min älskade hustru, underbara barn

svärson och sen Nellie... Nellie är en klass för sig!

När hon igår var på besök här var vi inte hemma

och jag hör henne gråta i telefonen för att hon inte fick

träffa morfar då brast det en smula.

- Ni får komma hit 

uppmanade jag dom.

Jag satt i bilen utanför frisören som klippte

Isabell och när dom kom utbrast hon

- Mooorfaaar

och kasta sig mot mig och ville kramas och Corona

eller inte då kramas man *Punkt*

Oj!

Nu ser jag hustrun vänta bakom mig

så nu får jag skynda mig så vi kan hämta

nytt hundfoder till Daisy på Granngården.....

Morfars solstråle blev igår rosa

i håret efter eget val.....